Bergsintervaller

Publicerat: 10 april, 2018 i Uncategorized

Det har mest blivit tröskelintervaller för mig de senaste månaderna. Men nu är det mindre än en månad kvar till årets första tävling och då behöver jag få upp min syrekapacitet. Därför stod det VO2max intervaller på mitt schema idag.

Jag värmde upp i 15 min och sen sattes intervallerna igång.

Det blev tillslut tio stycken fyra minuters bergsintervaller. Vilan varierade mellan en till fem minuter.

Jag kände mig faktiskt riktigt stark idag på ”backarna”. Det är första gången som jag använder en wattmätare på cykel utomhus så det var roligt att se vilka tal jag kunde ligga och pressa på. I snitt varierade watten mellan 250-300 (max 684W).

Det var extra motiverande att cykla intervaller när jag fick hejarop från bilisterna som åkte om mig.

När intervallerna var klar så lyxade jag till det med en milkshake innan jag fortsatte cykelturen hem.

Fast i oväder

Publicerat: 9 april, 2018 i Uncategorized

Jag skulle aldrig ha skrivit för två dagar sedan att jag älskar berg i alla dess former för det fick jag minsann äta upp igår.

Gårdagens pass började med en extrem motvind de första 30km. Till och med att cykla i 15km/h var sjukt ansträngande.

Därefter började en klättring och inte en liten sådan. Det var aldrig några platåer eller utför utan det gick konstant uppför.

Samtigt som jag cyklade uppför berget började det blåsa kraftigare men nu från sidan. Tjocka moln blåste in från havet och det dröjde inte länge innan de var över mig. En vettig människa skulle ha vänt och cyklat tillbaka men envis som jag är så fortsatte jag att cykla uppför.

Snart började det regna. Jag funderade då på att vända men tänkte att det skulle vara tråkigt att cykla samma väg tillbaka. Dessutom var jag rädd att jag skulle blåsa iväg om jag cyklade utför på det öppna landskapet. Jag trodde det skulle vara mer skydd på andra sidan av berget så jag fortsatte. Plötsligt var det en tjocka omkring mig, kunde inte se särskilt många meter framför mig.

Jag började bli orolig när hagel kom och jag fortfarande inte var uppe på toppen. Fingrarna började tappa känseln och jag försökte få upp värmen genom att stoppa dem i munnen och blåsa på dem. Tillslut efter 1800hm var jag uppe på toppen. Nu var jag så kall att jag inte kunde få upp mobilen och kolla vart jag var.

Jag tog första bästa väg ner från berget och hoppades på att se bebyggelse som jag kunde söka hjälp hos. Tillslut kom jag till en by som hade en restaurang. De förstod inte så bra engelska men såg att jag frös, visade mig till ett gasolelement som jag kunde sitta och värma mig vid. De var jättesnälla. Det dröjde inte länge innan jag fick låna torra kläder och fick en varm måltid i mig. En himmelsk god köttgryta.

När värmen hade kommit tillbaka så tittade jag på kartan och såg att jag hade hamnat helt tokigt. Jag hade valt fel väg uppe på berget och hamnat åt motsatt håll än dit jag skulle.

Jag ville verkligen inte cykla uppför berget igen. Jag hade tur att en kille där på restaurangen kunde några ord engelska och var bussig och kunde skjutsa hem mig.

Det är häftigt hur vädret snabbt förändras uppe på bergen. När vi hade kommit över berget till andra sidan så lös solen. Jag bad killen att släppa av mig så att jag kunde cykla hem de sista milen i solskenet.

Uppe och på andra sidan av bergstopparna var stormen.

Idag valde jag att ta det lugnare med träningen. Jag har sprungit 70 min på sanddynerna och tränat lite bålstabilitet. Sedan har jag bara njutit av att vila och återupphämtat mig i solen.

Från vinter till sommar

Publicerat: 7 april, 2018 i Uncategorized

För bara en vecka sedan åkte jag längdskidor i ett vårigt Sverige men nu sitter jag kortbent en lördagskväll och äter jordgubbar på hotellbalkongen i Playa del Inglés.

Jag anlände till Gran Canaria igår på eftermiddagen. Jag lyckades efter lite om och men hitta min transfer till hotellet (jag hade glömt att de typ inte kan någon engelska här). Väl på plats på hotellet så byggde jag ihop cykeln och justerade växlarna med hjälp av experthjälp från TCM via telefonen.

Jag valde att åka ensam ner hit till Gran Canaria, vilket är ovanligt för mig men jag ville ärligt talat inte ha någon med mig. Jag ville våga åka ensam och klara mig själv. Tanken med denna resa är att få många cykelmil eftersom att det har blivit knapert med det i Sverige.

Jag tänkte börja lite försiktigt med träningen och öka successiv varje dag. Men min längtan till att cykla i bergen har varit stor så det blev ändå en skaplig lång tur för att vara första träningsdagen. Det blev tillslut 100 km och 2100hm på 5.5 h.

Jag älskar verkligen berg i alla dess former men berg som har serpentiner är något extra.

När jag cyklar uppför så kan jag ta varje kurva som ett delmål. Jag har lärt mig att få med mig farten i kurvorna genom att stå upp och trampa för att sedan sitta till nästa kurva börjar. Det är svårt att beskriva men jag tycker verkligen om att klättra i bergen med cykeln.

När jag cyklade upp för första berget så kändes det jättelätt men redan efter 1h så började benen att bli trötta. Jag har tränat lite cykel men mycket alternativt träning hemma i Sverige. Därför var det inte konstigt att benen blev trötta medan hjärtat var piggt.

Av erfarenhet så vet jag att efter tre dagar så brukar man bli van med bergen. Då jag ska vara här i elva dagar till då har jag gott om tid på mig.

Bike fit

Publicerat: 24 mars, 2018 i Uncategorized

Igår var en spännande och exalterad dag för mig. Mina cyklar hade äntligen kommit och väntade på mig hos TCM.

Dessutom skulle jag göra en riktig bike fit där. Med hjälp av elektroder så justerade Sebastian in mina cyklar så att de skulle passa min kropps rörelsemönster. Det visade sig att jag tidigare har suttit alldeles för högt och långt fram. Den nya positionen kändes ovanligt men jag tror att jag snabbt kommer att bli van med den.

Idag firade jag in lördagen med en god frukost innan jag målade det sista lagret vit färg i min gamla lägenhet inför flytten till Gävle.

Därefter blev det dags för långa tröskelintervaller på 15, 20, 25 och 20 min. Benen var lite trötta men jag kämpade på.

Snart ska jag träffa min familj, äta en god middag med dem och sen heja fram Sverige i landskampen mot Chile i fotboll.

Vinterträning

Publicerat: 23 mars, 2018 i Uncategorized

Snart är det april. Vad tiden går snabbt! För ett år sedan tävlade jag för fullt i Belgien. Känns lite konstigt att tänka på det när jag fortfarande är inne i min uppbyggnadsträning.

Jag har inte haft lika mycket tid att träna i år då jag jobbar. Har därför försökt att träna klokt och lyssnat på kroppen för att inte bli sjuk eller skadad. Jag har tränat varierat med löpning, längdskidåkningen, cykling och gym. I en typisk träningsvecka har jag gjort 2-3 st intervallpass, 2 st styrkepass och lite distans där emellan. Om jag har varit stressad så har jag minskat ner träningsmängden för att träningen ska gå in i kroppen och inte ut. Jag har mått bättre och känt mig mer utvilad. Trots att det inte har blivit så mycket träning så har jag ändå känt mig stark.

”Spiderman” är en av de roligaste stabilitetsövningar som jag regelbundet tränar.

Kände mig stark när jag gjorde 3x70kg i knäböj (ca 25% mer än min kroppsvikt) efter att ha gjort 8×67.5 kg precis innan.

Skate tillsammans mad pappa och Malin. Bra konditionsträning och benträning.

Det har även blivit några härliga cykelturer i vinter.

Klubbyte och nytt cykelmärke

Publicerat: 1 februari, 2018 i Uncategorized

Jag har en spännande nyhet att berätta. Till den här säsongen har jag bytt klubb. Jag kommer att tävla för team TCM som är ett stockholmskt lag och har sitt säte i Tyresö. De har en härligt stöttande atmosfär i teamet och ledningen. De vill mitt bästa och gör allt för att jag ska ha de bästa förutsättningarna samtidigt som de inte vill sätta några krav på mig. Detta gör att jag känner mig bekväm och lugn, samtidigt som det blir extra motiverande att tävla och ha roligt.

I och med detta klubbyte så kommer jag att ha många bra produkter som kan hjälpa mig i min satsning. Jag kommer bland annat använda energi från Powerbar, glasögon från Julbo och hjälm från Bell. Dessutom kommer jag byta cykelmärke till Specialized, vilket är ett av de absolut bästa märke ute på marknaden. Jag kommer äntligen att ha en superlätt fulldämpad mtb anpassad till mig och med 29” hjul. Det kommer att bli grymt bra!

Min chockerande lätta cx. Längtar tills jag även får min mtb!

Läs gärna även pressreleasen! 😀 https://www.tcmcykel.se/team-tcm-sweden

En nygammal satsning

Publicerat: 29 januari, 2018 i Uncategorized

Som jag skrev i det tidigare inlägget, bestämde jag mig under förra säsongen att 2017 skulle vara sista året som jag satsade på landsvägscykling (lvg). Det var ett beslut som var grundad på en lång tid av funderingar på vad JAG egentligen vill.

För tre år sedan valde jag att börja satsa på lvg istället för mtb marathon (xcm). Jag hade tävlat mtb i många år och fått flera fina resultat men efter säsongen 2014 så kände jag att jag hade hamnat i en platå och behövde nya utmaningar. Jag var nyfiken på hur bra jag kunde bli på lvg om jag satsade på det. Jag hade som mål att inom två år komma med i landslaget och om jag gjorde det så skulle jag inför det tredje året försöka komma med i ett internationellt team.
Ni som har följt mig och min satsning vet att jag lyckades med dessa mål. Trots detta har jag aldrig brunnit för sporten. Under de här tre åren som jag har satsat på lvg så har jag känt mig som en gästspelare. Jag har aldrig upplevt att lvg har varit min sport. Jag har inte haft den glädjen som jag i grund och botten tycker att det är viktigt att ha om man ska lägga ner de enorma mängder träning som jag har gjort. Jag kände att jag behövde glädjen tillbaka.

Jag funderade ett tag på att helt sluta elitsatsa och bara träna för att må bra men ganska snabbt insåg jag att det inte räckte. Jag behöver tävla och känna på hetluften, det är en del av mig.

På sensommaren förra året, började jag bli allt mer sugen på att träna och tävla mtb igen. På hösten tävlade jag två xcm tävlingar och det var jätteroligt och jag fick mersmak. Som ni säkert kan ana er till så kommer jag åter igen börja tävla xcm. Ärligt talat när jag började satsa på lvg så hade jag i huvudet att det skulle hjälpa mig att utvecklas som mountainbikecyklist inför framtiden. Jag har verkligen saknat mtb!

Det bästa med xcm är atmosfären på tävlingarna. Det är avslappnat men samtidigt finns det en nervositet och förväntan i luften. Det är lagom tekniskt svåra tävlingar som gör det väldigt roligt att cykla. Xcm är en individuell och konditionskrävande sport där den starkaste och uthålligaste vinner.

Det ska bli jätteroligt att återigen tävla mtb. När jag har känt mig som en gäst på lvg så har jag alltid känt mig som hemma på mtb. Jag tänker inte ha någon press på mig, ska tävla för skoj men givetvis vill jag alltid vinna 😉 I år får jag en extra stöttning på mtb då jag kommer att byta klubb och cykla med ett nytt märke. 😊 Mer om detta kommer snart!

Summering av 2017

Publicerat: 8 januari, 2018 i Uncategorized

Tänk vad tiden har gått snabbt. Nu har redan ett nytt år börjat och när jag tänker tillbaks på året som har varit, har det hänt väldigt mycket.

2017 var säsongen jag för första gången tävlade för ett utländskt lag. Jag hade redan under hösten 2016 bestämt mig för att jag behövde tävla fler internationella tävlingar, för att utvecklas som cyklist. Jag kom i kontakt med Nico som skulle starta ett nytt belgiskt klubblag, ”Equano cycling team” och han ville ha med mig i sitt lag. Tack vare teamet fick jag tävla många tävlingar, träffa nya människor och fick kompisar för livet.

wp-1485965965640.jpg

2017 var säsongen då jag träffade Maarten, en belgisk driven och sympatisk före detta tävlingscyklist som äger ett coolt gym ” Het Atelier Fitness” i Sint Niklaas. Han förstod sig på mig och min träningsfilosofi väldigt bra och jag kände att han kunde utveckla och göra mig tryggare i min cykling. Därför kom vi på våren överens om att han skulle bli min tränare. Jag är väldigt glad att jag träffade honom. Han lärde mig mycket, inte bara om fysisk träning utan han gav mig även många mentala råd.

IMG-20170720-WA0000

2017 var säsongen där jag gjorde flest tävlingsstarter under ett år. Det blev 26 stycken, varav 16 av dem var i UCI-klass, dvs där jag tävlade mot proffs. När jag ser tillbaks på året kan jag konstatera att dessa hårda tävlingar gjorde mig starkare både fysiskt och psykiskt. Från att i början av året inte kunna hänga med klungan till mål, hade jag senare under året blivit så pass stark att jag kunde vara med där framme och tampas med världseliten.

IMG_6909

2017 var säsongen jag representerade Sverige på tre landslagsuppdrag, varav en var en världscup där jag tyvärr var med i en otäck krasch och var tvungen att bryta.

FB_IMG_1500839332149

2017 var säsongen då jag insåg att landsvägscykling inte är vad jag vill fortsätta att satsa på. Mer om detta kommer i ett senare inlägg.

Nu ser jag fram emot vad år 2018 har för spännande att erbjuda.

Jag vill tacka alla som har stöttat mig genom året som har varit. Tack till Equano cycling team och stab för all support och för att jag fick vara del av laget. Tack Härnösands CK som har gjort min belgiska satsning möjligt och som alltid har stöttat mig. Ni är som en extra familj till mig! ❤ Tack mina egna sponsorer: Liv, Jaguarverken och GripGrab. Tack Maarten och min styrketränare Pierre. Sist men inte minst, tack min familj som finns där i all väder och vind.

wp-image--68002384

received_10209531104410658

FB_IMG_1497212940250

Big thanks for great support of my cycling year 2017! I want to thank Equano cycling team and the staff and that I had the chance of being a part of the team. I also want to thank my old and very supporting team Härnösands CK. Härnösands CK made my dream about competing international true (Equano cycling team, Belgium) and supported me all the way. You are like a family to me! ❤ I would like to thank my sponsors: Liv, Jaguarverken och GripGrab. Thanks Maarten and my power coach Pierre. At last I would like to give a thanks to my family who are always close to me.

Västgötaloppet

Publicerat: 28 september, 2017 i Uncategorized

I lördags gjorde jag premiär på långloppscupen för den här säsongen. Västgötaloppet som är långloppscupens sista deltävling, har inte funnits i många år så därför var den helt ny för mig (då jag mest åkt lvg de senaste åren).

Det hade regnat dagarna innan Västgötaloppet så banan var lerig rakt igenom. Den innehöll även en hel del fina singeltrack och backar.

Det kändes ovant att stå på startlinjen men jag var laddad. Som det brukade gick det snabbt i början. Jag märkte i den första uppförsbacken att jag skulle haft mer luft i däcken. Funderade nästan på att stanna och pumpa i mer luft

men fortsatte.

Jag låg klart tvåa den första tredjedelen men märkte sen att stötdämparen slutade att fungera och mitt flyt i skogen var som bortblåst. Min rygg och mina armar fick istället fungera som stöt dämpare så jag blev helt slut när jag kom ut på de lättare partierna. Ryggen var öm och jag hade inte längre något tryck i benen.

En efter en cyklade om mig och jag hade ingen chans att hänga med i skogen. Kom tillslut i mål på en bitter femte plats.

Det jag tog med mig från lördags var att jag har kapaciteten att vara i topp men behöver träna mer uthållighet. Dessutom har jag insett att jag behöver en 29″ mtb till nästa år.

Otäck krasch och come back

Publicerat: 22 september, 2017 i Uncategorized

Det var länge sedan jag senast skrev här på bloggen och det har hänt en hel del sedan dess.

I mitten av augusti representerade jag Sverige på Vårgårda världscup i lvg linjelopp. Jag kom med mer erfarenhet av stora tävlingar än förra året. Jag var i hyffsad form och kunde hålla mig långt fram i klunga bland de snabbare cyklisterna. Tyvärr hade jag otur på ett av de kortare varven. När det gick som fortast tvärbromsade cyklisten framför mig och jag var chanslös. Det blev en rejäl vurpa där jag voltade och landade på nacken så att hjälmen gick sönder. Men jag reste mig upp och hämtade cykeln och flaskorna som låg utspridda. Styret var snett och vridet så jag var tvungen att invänta på mekaniker. Jag kom sist ifrån olyckan och fick sätta igång att jaga klungan. Det mesta av min energi försvann i krachen så jag var helt slut när jag äntligen var ikapp klungan. När farten ökades på grusvägen och på den efterföljande backen under det långa varvet så orkade jag inte att hänga med. Låg länge och jagade klungan men tillslut var jag tvungen att kliva av.

Det kändes riktigt typiskt att jag på den sista och största tävlingen för säsongen skulle vara med i en sådan otäck krasch. Jag var i chock efter tävlingen och hade upprepande illamående. Dagen efter tävlingen hade jag så pass ont i nacken att jag var tvungen att ta hjälp med händerna för att lyfta huvudet från kudden. Jag var hemsk rädd att jag hade fått whiplash och var väldig försiktig de efterföljande dagarna. Jag röntgade nacken och läkaren kunde inte se några skador. Successivt blev jag bättre men oturen höll i sig. Ett sår på min vänstra armbåge som jag hade fått från krachen i Vårgårda hade blivit infekterat så att hela armen var svullen och smärtade. Det visade sig att jag hade fått Bursit, dvs slemsäcksinflammation och jag var då tvungen att äta antibiotika i 10 dagar.

Som ni säkerligen förstår blev det inte mycket träning för mig veckorna efter Vårgårda. Ärligt talat var jag även less på landsvägscykling. Däremot blev jag allt mer sugen på att cykla mtb. Därför bestämde jag mig för att köra Hammarbyhill xc men jag behövde få in något fartpass så anmälde mig även till Velothon GP (landsväg) veckan innan.

Jag var i en ostabil form på Velothon GP, vilket inte var konstigt med tanke på att jag nyss hade slutat med antibiotikan och bara kunnat träna något enstaka pass. Slutade dock på en fjärde plats, vilket inte var allt för illa.

Efter Velothon hann jag träna några gånger på mountainbike och det var roligt att cykla på stigar med rötter och stenar. Jag var taggad och såg fram emot Hammarby hill xc.

Hammarby hill xc är en väldig teknisk bana med klipphällar, stenar och rötter. Eftersom det hade regnat dagarna innan så var banan extra svår. Trots att jag inte har cyklat mycket mtb i år så kände jag att jag hade en bra teknik och flyt i skogen. Jag tog ledning från start och drygade ut den till mål.

Det var jätteroligt att tävla mtb igen och stå högst upp på prispallen men det var minst lika roligt att träffa alla härliga mtb-cyklister.

Jag har fått mersmak av mtb så nu sitter mamma, pappa, mormor och jag i bilen påväg till Ulricehamn. Imorgon ska jag tävla säsongens sista (och för mig den första) deltävlingen i långloppscupen. Det ska bli väldigt spännande att återigen möta de bästa i långlopp på mtb.

Det jag inte heller har skrivit om är att jag sedan i början av september har arbetat som tandläkare. De första två veckorna var riktigt tufft med många nya intryck, nya människor och all administration. Nu har jag börjat komma in i arbetet och det är roligt att få patienterna nöjda och glada.