Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Långa lugnet i farozonen

Publicerat: 25 maj, 2018 i Uncategorized

Usch jag avskyr att bli sjuk!!

Igår började jag få torrhetskänsla i halsen vilket jag ibland brukar få när jag är på gränsen att bli sjuk. Jag hoppades att känslan bara berodde på den höga värmen som råder men idag har jag känt mig febrig och haft grönt slem och snor. Har tagit allergitablett men det hjälpte inte så tyvärr är det något skit jag har fått i kroppen.

Känner mig lite bitter att jag har blivit krasslig då jag såg fram emot att tävla Långa Lugnet på söndag.

Men än finns hoppet kvar och jag håller jag alla tummar och tår att jag kommer att känna mig frisk som en nötkärna och kan tävla som planerat.

Andra plats på Pearl Izumi MTB

Publicerat: 20 maj, 2018 i Uncategorized

Nu har jag varit hemma ett tag och bearbetat att jag förlorade spurten på Pearl Izumi MTB i Uppsala.

Igår åkte jag till Uppsala och cyklade lite av banan. Jag hade fått höra att det fanns några ställen där det tidigare år har blivit flaskhalsar så ville checka dem och vara förberedd.

Fick sällskap av mamma och pappa när jag provåkte delar av banan.

Idag gick starten redan kl 9 så ingen sovmorgon blev det. Jag värmde upp med tre styckna längre impulser och rullade in i startfållan när det var åtta minuter kvar. Mamma var som vanligt irriterad på mig när jag är enligt henne sen till starten. Hon blir nervös att jag ska missa men jag tycker att hon borde vara van vid det här laget 😉 . Iaf gick det snabbt direkt från start trots att det skulle vara masterstart. Det var en farlig start då det var träd, staket och lyktstolpar ivägen. Tyvärr krashade en tjej in i ett träd och en annan i ett staket. (Jag hoppas det ändå gick bra för dem) Jag lyckades väja mig från båda men tappade mycket fart. Jag fick jaga för att komma ikapp Åsa Erlandsson och sen Hanna Bergman.

Tillslut låg jag som planerat först av oss tjejer när vi kom in i ”startbacken” innan den första ”flaskhalsen”. Hanna hade stenkoll på mig och låg precis bakom. Efter ett tag kom även Åsa ikapp.

Under det första av de två varven så låg jag oftast först, fick flera gånger små luckor men Hanna och Åsa turades om att ta ikapp dem. Längst bort på banan var det en slalombacke som vi skulle uppför och på toppen var även bergspriset. Jag kom först in i backen och lyckades köra ifrån mina konkurrenter och tog hem priset.

Jag fortsatte då att cykla snabbt, fick sällskap av två killar och luckan växte. Tyvärr tog Åsa och Hanna ikapp den också.

Under det andra varvet låg vi samlade in i slalombacken igen. Denna gång valde jag vänster sida vilket inte var ett smart drag då den var brantare och hade mer löst grus. Jag blev tvungen att gå av och springa. Hanna och Åsa fick då lucka som de försökte öka. Jag var dock stark och kunde ganska snabbt cykla ikapp dem.

Någon stans på slutet av alla singeltracks, innan den långa asfalltsrakan så tappade Åsa på oss. Segern stod då mellan Hanna och mig. Jag ville vara först in på den sista kurvan innan backspurten uppför slottsbacken. Jag lyckades med detta men Hanna var starkast i spurten och vann ca 2 s före mig.

Jag var ärligt talat väldigt bitter i några timmar på min andra plats. Jag är en tävlingsmänniska, jag tränar och tävlar för att vinna då jag älskar att vinna. Men andra plats är inte heller så dumt …

Nu blickar jag framåt till Långa Lugnet. Som ni kan ana så är jag riktigt revanschsugen.

Mina team mates kämpade på bra. Sebastian vurpade på det första varvet i ”startbacken” och skadade knät (fick sen sy två stygn) men lyckades ändå cykla in på en fin 21:a plats. Max var en god medmänniska och hjälpte till tjejerna som kraschade vid starten. Han tog sen tävlingen som en bra träning och cyklade om en efter en till mål. Peter cyklade också riktigt bra, trots trötta ben efter en hård träningsvecka.

Vinst på Ottarsloppet

Publicerat: 13 maj, 2018 i Uncategorized

Igår var det Billingeracet som är årets första deltävling på långloppscupen. Det är en av mina favorttävlingar då det är en roliga bana i det vackra landskapet med vitsippor och alla äppelträd som blommar.

I år blev det dock inget Billinge för min del då jag istället gick på min kompis bröllop.

Eftersom det inte blev någon tävling i helgen så valde jag att cykla Ottarsloppet i torsdags. Det var första gången som jag cyklade denna tävling så det var lite spännande att se hur banan skulle vara.

Det visade sig vara mycket singeltracks upp och ner på en ås. Det var torrt och därmed en lättåkt bana som man cyklade två varv på.

Jag hann inte värma upp så mycket innan start och eftersom vi hade gemensam start med herrarna så blev det en chockstart för min del. Efter 30 min så började jag dock komma igång och hamnade i en grupp som körde i lagom tempo. Jag kände mig ganska stark och vid varvningen fick jag veta att det var flera minuter bak till andra tjej. Tillslut efter 52km kom jag i mål 7 min före Louise Rundqvist som kom på en andra plats.

Idag har jag cyklat långdistans på lvg i 10 mil med det härliga gänget från café Le Mond. Det blev en fin runda runt omkring på Ekerö.

Glasblåsning

Publicerat: 8 maj, 2018 i Uncategorized

I söndags fick jag göra en häftig sak.

När jag tog min tandläkarexamen förra året så fick jag som present av mina systrar att göra glasblåsning. I söndags blev det äntligen dags för det.

Det var lite svettigt vid den 1100° C varma ugnen men det var riktigt läckert att designa och forma min alldeles egna vas.

Vinst i Lidingöloppet MTB!

Publicerat: 6 maj, 2018 i Uncategorized

Det var så skönt när väl starten gick igår, för all min nervositet försvann i och med det.

Tävlingen blev som uppgjord för mig. Åsa Erlandsson gick direkt upp och drog, vilket gjorde att startfältet snabbt splittrades. Jag låg då på andra hjul efter Hanna Bergman. Efter några uppförsbackar kring Bosön så ropade Hanna, som då låg bakom mig, att vi tre hade en lucka. Vi turades då om att dra och luckan bara ökades.

Jag kände mig stark och lätt igår, vilket var en skön känsla. Tempot kändes bekväm trots att jag hade en medelpuls på 174 bpm. Min Specialized Epic gick superbra, fick bra flyt på tekniken i skogen och den svarade också bra när det var lättåkt. Jag märkte även hur snabbt den rullade utför, så där kände jag att jag hade ett mentalt övertag.

Ingen av oss gjorde några attacker. Jag hade planerat att göra en attack innan ett tekniskt parti på den andra loopen men eftersom vi hade åkt ikapp massvis med killar som var lite ivägen så tänkte jag att det inte var någon idé att ens försöka. Istället sparade jag mina krafter till spurten som jag visste skulle passa mig.

Under racet så försökte jag ta reda på vad min styrka var gentemot Åsa och Hanna. Jag märkte att jag oftast fick luckor vid kurvor. Eftersom det var några kurvor innan spurten så var min plan att göra ett ryck så att jag skulle komma först in i det kurviga partiet och sedan bara kötta de sista hundra meterna.

De sista kilometerna innan målet låg Åsa först och drog. Jag låg på hennes hjul och lurpassade. Precis när jag tänkte göra en attack så cyklade min teamkompis Ronnie om oss och jag tog sats för att få hans vindssug. Vi fick direkt en lucka som jag sedan kunde hålla till mål. 😀

Det kändes riktigt bra att jag äntligen har gjort tävlingspremiären och att jag även vann den. Det var roligt att åter stå högst upp på prispallen men det var även minst lika roligt att vara tillbaka till den stora mtb-familjen.

Jag hade också ett stort support ut efter banan, vilket var extra motiverande. Min familj var också där och gjorde ett suveränt jobb med lagningen.

När vi kom hem så firade vi min seger med en god och somrig Hallontårta.

Tävlingspremiär

Publicerat: 4 maj, 2018 i Uncategorized

Imorgon är det dags för Lidingöloppet MTB och därmed blir det tävlingspremiär för mig i år.

Förra året var min första tävling redan i slutet av februari och vid den här tiden på året så hade jag hunnit med att tävla flera internationella tävlingar på landsväg. Därför har det känns lite konstigt att jag inte har börjat tävla än.

De senaste dagarna har min kropp känt sig allt mer taggad på att få börja tävla och det typ kryper i kroppen av förväntan.

Igår kände jag att jag hade fått en låsning i bröstryggen. Låsningar i bröstryggen kan försämra andningen och det ville jag verkligen inte ha imorgon. Jag hade tur och lyckades få en tid idag hos Fredrik på Incuro som kunde åtgärda det.

Därefter åkte jag och mina föräldrar till Lidingö för att reka lite på banan.

Nu ser jag fram emot att tävla imorgon!

Lerfest

Publicerat: 29 april, 2018 i Uncategorized

Efter idag kan jag säga att jag ordentligt har kört in min mountainbike.

Idag hade vi säsongsupptakt i vårt team TCM. Jag, Ronnie och Max träffades i Västerhaninge för att sedan cykla sörmlandsleden till Lida. Vi cyklade ganska snabbt i skogen på stigar med klipphällar, stenar, rötter och massvis med lera, för att hinna i tid till den bestämda samlingspunkten i Lida.

I Lida ökade vårt lilla gäng med 40 % när Sebastian och Nils dök upp. Vi fortsatte där att cykla på olika tekniska partier, vilket var perfekt för mig som inte har cyklat så mycket i skogen i år eller rättare sagt på fyra år.

Efter att ha cyklat 4h+ i regn och 6°C var jag åter hemma lerig, kall och väldigt nöjd. Det var roligt att träffa några från teamet och att få utmana sig själv på de tekniska delarna. Jag vurpade några gånger men det var bara att skratta och kliva upp på cykeln igen.

Äventyr

Publicerat: 20 april, 2018 i Uncategorized

Jag tog visst med mig sommarvärmen hit till Sverige från Gran Canaria i förrgår. 😀

Jag hade det fantastiskt bra där borta med mycket cykel och mental rekreation. Jag fick mina cykelmil som jag hade eftersträvat och det med råge, speciellt på sista dagen.

På tisdagen hade jag tänkt ta en lugn cykeltur på ca 10 mil och sen njuta några timmar på stranden.

När jag började cykla uppför det första berget så cyklade jag om två cyklister. Efter att ha cyklat jojo ett tag så började vi då prata med varandra. De var jättetrevliga och på något sätt lyckades grabbarna att övertala mig att hänga med på en långtur genom hela Gran Canaria för att sedan cykla kuststräckan hem.

Det blev en cykeltur som jag aldrig kommer att glömma …

Jag har tidigare bara hållit mig kring öns södra del som har lite torrare klimat. Nu cyklade vi över alla bergen inklusive Gran Canaries högsta punkt som låg på 1940möh.

På andra sidan väntade ett mer frodigt landskap, nya och roliga serpentinvägar.

När vi hade kommit till andra sidan så var det supervarmt med 27 grader. Jag hade börjat bli trött men kämpade mig upp för nästa höga berg samtidigt som jag svettades floder. Det kändes som att stigningen aldrig ville ta slut, för efter varje kurva så fortsatte vägen uppåt. Tillslut var vi äntligen på toppen och skulle där svänga av på en väg. Till vår häpnad var vägen avstängd och vi fick cykla tillbaka ner för hela berget igen. Vi var inte lite bittra …

Vi fick helt enkelt planera om rutten. När nästa väg också var avstängd så trodde vi inte att vi kunde ha mer otur …

Då återstod bara ett alternativ och det var att cykla en bit på motorvägen för att komma hem.

Självklart blev vi då stoppade av polisen som hade sirener på. Vad skulle hända nu tänkte vi.

Poliserna var snälla så det slutade med att vi fick poliseskort i några kilometer till vi kom på rätt utfart och kunde cykla längs med kustvägen hem.

Cykelturen blev min längsta någonsin på 183 km, 3879hm och 8.5h. Tiden gick snabbt tack vare Valenton och Constatin som gjorde att jag sällan hade långt ifrån skratt.

Bergsintervaller

Publicerat: 10 april, 2018 i Uncategorized

Det har mest blivit tröskelintervaller för mig de senaste månaderna. Men nu är det mindre än en månad kvar till årets första tävling och då behöver jag få upp min syrekapacitet. Därför stod det VO2max intervaller på mitt schema idag.

Jag värmde upp i 15 min och sen sattes intervallerna igång.

Det blev tillslut tio stycken fyra minuters bergsintervaller. Vilan varierade mellan en till fem minuter.

Jag kände mig faktiskt riktigt stark idag på ”backarna”. Det är första gången som jag använder en wattmätare på cykel utomhus så det var roligt att se vilka tal jag kunde ligga och pressa på. I snitt varierade watten mellan 250-300 (max 684W).

Det var extra motiverande att cykla intervaller när jag fick hejarop från bilisterna som åkte om mig.

När intervallerna var klar så lyxade jag till det med en milkshake innan jag fortsatte cykelturen hem.

Fast i oväder

Publicerat: 9 april, 2018 i Uncategorized

Jag skulle aldrig ha skrivit för två dagar sedan att jag älskar berg i alla dess former för det fick jag minsann äta upp igår.

Gårdagens pass började med en extrem motvind de första 30km. Till och med att cykla i 15km/h var sjukt ansträngande.

Därefter började en klättring och inte en liten sådan. Det var aldrig några platåer eller utför utan det gick konstant uppför.

Samtigt som jag cyklade uppför berget började det blåsa kraftigare men nu från sidan. Tjocka moln blåste in från havet och det dröjde inte länge innan de var över mig. En vettig människa skulle ha vänt och cyklat tillbaka men envis som jag är så fortsatte jag att cykla uppför.

Snart började det regna. Jag funderade då på att vända men tänkte att det skulle vara tråkigt att cykla samma väg tillbaka. Dessutom var jag rädd att jag skulle blåsa iväg om jag cyklade utför på det öppna landskapet. Jag trodde det skulle vara mer skydd på andra sidan av berget så jag fortsatte. Plötsligt var det en tjocka omkring mig, kunde inte se särskilt många meter framför mig.

Jag började bli orolig när hagel kom och jag fortfarande inte var uppe på toppen. Fingrarna började tappa känseln och jag försökte få upp värmen genom att stoppa dem i munnen och blåsa på dem. Tillslut efter 1800hm var jag uppe på toppen. Nu var jag så kall att jag inte kunde få upp mobilen och kolla vart jag var.

Jag tog första bästa väg ner från berget och hoppades på att se bebyggelse som jag kunde söka hjälp hos. Tillslut kom jag till en by som hade en restaurang. De förstod inte så bra engelska men såg att jag frös, visade mig till ett gasolelement som jag kunde sitta och värma mig vid. De var jättesnälla. Det dröjde inte länge innan jag fick låna torra kläder och fick en varm måltid i mig. En himmelsk god köttgryta.

När värmen hade kommit tillbaka så tittade jag på kartan och såg att jag hade hamnat helt tokigt. Jag hade valt fel väg uppe på berget och hamnat åt motsatt håll än dit jag skulle.

Jag ville verkligen inte cykla uppför berget igen. Jag hade tur att en kille där på restaurangen kunde några ord engelska och var bussig och kunde skjutsa hem mig.

Det är häftigt hur vädret snabbt förändras uppe på bergen. När vi hade kommit över berget till andra sidan så lös solen. Jag bad killen att släppa av mig så att jag kunde cykla hem de sista milen i solskenet.

Uppe och på andra sidan av bergstopparna var stormen.

Idag valde jag att ta det lugnare med träningen. Jag har sprungit 70 min på sanddynerna och tränat lite bålstabilitet. Sedan har jag bara njutit av att vila och återupphämtat mig i solen.