Författararkiv

Jag brukar tycka att det är skönt att få träningsvärk, för då vet jag att muskler som har haft semester har fått jobba. Men nu har min åsikt fått ett törn.

I onsdags var jag i Bosön och tränade benstyrka med min styrketränare Pierre. Jag tyckte det inte var särskilt tunga vikter, så blev förvånad när jag igår vaknade med grym träningsvärk. Jag kunde knappt sätta mig på en stol då baken ömmade som f… Man ska inte ens tala om hur låren kändes när jag gick ner för trappor. 

Eftersom jag hade en sådan värk igår så trodde jag att det skulle släppa lite idag. Det visade sig att jag var en smula för optimistiskt… 

Säsongen är över

Publicerat: 19 september, 2016 i Uncategorized

Det har gått lite mer än en vecka sedan jag tävlade Velathon och därmed den sista tävlingen för den här säsongen. 

Jag måste säga att jag är nöjd med hur det har gått. Jag uppfylllde mitt mål att tävla för landslaget och det med råge. Det har blivit fem landslagsuppdrag och en hel del erfarenheter som jag kan ta med mig till kommande säsonger. Nu när jag har min efterlängtade vila, har jag kunnat planera inför nästa säsong. Mer om detta i senare inlägg.

Säsongsvila för mig innebär att jag kan träna vad jag känner för och när jag känner för det. Det är jätteviktigt att jag får återupphämta mig, för att menatalt och fysiskt orka med höst och vinterträningen.

Eftersom jag har mer tid för annat så har jag under helgen passat på att åka hem till familjen och umgås med dem. I lördags var vi ute i skogen och plockade massvis av kantareller. Det är verkligen rogivande att komma ut i naturen, undan från vardagsstresset. 

Sedan åkte vi till stugan, paddlade och myste framför brasan.

I samrådan med förbundskaptenen så åkte jag till Belgien för att tävla Lotto Belgium tour med landslaget. Jag var fortfarande inte helt fri från förkylningen men då tävlingen inte skulle börja förrän på tisdagen så hade jag några till dagar på mig att tillfriskna. 

Tisdagen kom allt närmare och tillslut stod jag på startlinjen för att köra den första etappen som var en prolog på 4.3 km. Det gick väldigt dåligt. Jag kände mig frånvarande och hade svårt att ta i. 

Onsdagens linjelopp kändes bättre. Jag lågt långt fram i klungan och kände att det här fixar jag bra. Men efter några mil fick jag punktering och var tvungen att jaga klungan, vilket kändes på flåset. Väl tillbaks så försökte jag ta mig framåt i klungan för att inte vara på slutet och sladda. Det är väldigt vanligt att det blir tvärbromsningar där bak, vilket det blev i det här fallet också. Jag var beredd men min frambroms tog inte som den skulle (vilket berodde på att jag fick ett smalare hjul efter punkteringen) och jag körde rakt in i tjejen framför. Återigen var jag tvungen att jaga och nu var det väldigt jobbigt för mig. Dessutom var det nästan 30 grader ut, så jag och de andra i laget började få slut på vätska. När jag var tillbaks till klungan så fick jag uppdrag att gå ner till bilen och ta vätska till oss. Jag gjorde det två gånger under loppet och sen var jag helt färdig. Fick släppa när det var 1.5 mil kvar.

Jag kände mig stark på den tredje etappen. Låg långt fram och var beredd på attacker. Äntligen kände jag mig återställd från förkylningen så det var riktigt typiskt att min lilla klinga i fram gick sönder.

Eftersom cykeln gick sönder och jag då kom för långt efrer täten så fick jag inte köra den sista och roligaste etappen. Fick istället kolla på de andra tjejerna.

På fredag natt kl 01.30 kom jag hem.detblev några få timmar sömn innan jag åkte in till Kungsholmen för att köra Velothon GP. Det var en bana med långa raksträckor, vilket inte passar mig. Jag försökte att från start göra en attack men Emma Ahlstrand och de andra tjejerna var beredda. Farten fortsatte att vara något hög och tillslut var vi bara fyra tjejer i front. Det blev en katt och råttanlek. Jag försökte flera gånger att göra attacker men de andra tre var alerta på dem. Tillslut blev det en spurt där jag kom på andra plats. Med förutsättningarna så var jag nöjd med min placering.

Det blev väldigt många tävlingsstarter för mig förra veckan. Jag efteranmälde mig även till Velothon Stockholm som gick på söndagen. Det var min första motionstävling i landsväg och oj så kul det var! Vi var många från Stockholm ck som cyklade. För att stöda psykiatrifonden så cyklade vi alla med armvärmare och hjälmskydd med deras logga på. Jag kände mig lätt och stark under nästan hela racet. Det var roligt att positionera mig och avancera i klungan. Jag hade nästan hela tiden någon från min klubb i närheten som jag kunde snicksnacka med. Klubben gjorde en stor laginsats och hade nästan jämt en åkare i utbrytning. När vi passerade Handen så märktes det på alla cyklister att vi började närma oss mål för farten ökades. Inne i stan började den stora klungan att sprickas upp. Jag tappade täten men var ändå inte så långt efter i mål. Jag var första tjej och kom 47:a totalt. 

Hinner jag bli helt frisk?

Publicerat: 1 september, 2016 i Uncategorized

Förra veckan blev jag uttagen av landslaget att tävla Lotto Belgium tour som startar på tisdag nästa vecka.🙂 Jag har de senaste dagarna varit väldigt osäker på om jag ska hinna bli frisk från febern jag fick efter Vårgårda. 

Jag börjar må bättre så imorgon ska jag testa att cykla lätt. Håll tummar och tår att jag blir helt frisk till Belgien!

Vårgårda världscup

Publicerat: 25 augusti, 2016 i Uncategorized

I söndags tävlade jag min första världscup i lvg vilket var en rolig erfarenhet som jag hoppas att få uppleva många fler gånger. Vi var ett härligt gäng i landslaget och hade positiv stämning inför Vårgårda världscup.

Banan bestod av fyra korta varv (11km/varv) som gick inne i Vårgårda på smala vägar med en hel del kurvor men även på lite större vägar. Därefter cyklade vi eller ett längre varv (ca 5 mil) som bland annat innehöll fyra gruspartier och en längre backe. Banan avslutades med fyra varv på den korta banan.

Vi alla trodde att det skulle gå fort från start eftersom det var ganska kurvig på småvarven. Det visade sig att det gick väldigt sakta. Malin i vårt lag fick en lucka på det andra varvet så då kunde vi andra bara ligga i klungan och hänga med. När klungan var ikapp henne så gjorde en cyklist i topplagen en attack och fick en utbrytning på 1 min. Då var det upp till de andra lagen att dra ikapp.

 Ut på det långa varvet ökades farten, för alla ville ligga långt fram på det första gruspartiet som var långt och kunde bli avgörande. Det gick ganska fort på grusvägarna men när vi åter kom på asfalltsvägar så samlades klungan ihop sig. Jag kände mig stark i backarna så tänkte göra en attack på den långa backen. Men jag tvekade lite för länge och blev instängd. När vi kom in på den fjärde gruspartiet gick det väldigt fort. Jag stumnade och fick en lucka på framförande cyklister. Cyklister bakom mig åkte om men tillslut lyckade jag bita i och ligga på deras hjul. Innan vi kom in på småvarven så var vi ikapp huvudklungan. Jag fick nu slita för att hänga med på på igångdragen efter kurvorna. Det kändes fortsatt bra på uppförsbackarna men tappade klungan på platten när det var 1.5 varv kvar. Vi blev då ett jagande klunga på fem personer. Jag kom tillslut i mål 4 min och 43 sekunder efter svenskan Emilia Fahlin som vann. Det var väldigt roligt att Emilia vann på hemma plan och fortsatte att visa hur starka vi svenska cykeltjejer är i världen.

Jag är nöjd som hängde med klungan nästan hela vägen. Det var roligt att tävla mot de bästa, för nu vet jag vad som krävs. Jag behöver fler tuffa tävlingar så att jag blir van med den höga hastigheten och får slätdraget som behövs för att vara där framme.  

Min första världscup

Publicerat: 19 augusti, 2016 i Uncategorized

Jag blev väldigt glad att det tillslut blev ett landslag till världscupen i Vårgårda. Speciellt med tanke på att det är på hemmaplan och att Svt kommer att sända tävlingen. I måndags ringde Jonas Ljungblad mig och frågade om jag ville köra för gult och blått och självklart ville jag det.

Så nu sitter jag i Stockholm ck:s Scoda påväg ner till Vårgårda tillsammans med Thomas Backteman som har blivit tillförordnad team-manger i helgen. Kl. 18.30 ska vi alla träffas och äta middag tillsammans och ta det lugnt efter den långa bilresan. Den här helgen kommer att bli superspännande! Jag kommer att få möta toppskiktet i världseliten och hårdare konkurrans än på sön finns inte. Det kommer att bli tufft, riktigt tufft och jag ska göra mitt allra bästa.

Min sista tävling innan jag åkte hem från Belgien i söndags var en större tävling än de tidigare. Eftersom det var en UCI-klass på den så var jag tvungen att tävla med ett UCI-lag eller ett lag som hade blivit erbjuden av arrangörerna att köra. Jag fick möjligheten att gäståka för team Crescents, vilket var perfekt så att jag kunde få en tuff genomkörare inför denna helg (som jag kommer berätta mer om senare i inlägget). 

Taktiken med Crescent var att ligga bra med i klungan och kommunicera med varandra. Det var ett stort startfält på 170 deltagare så det blev väldigt trångt i kurvorna. Alla spurtade till kurvorna för att ligga långt fram inför dem men där blev det flera gånger så trångt att man fick tvärbromsa för att inte krocka. Efter kurvorna fick man accelera som attan för att inte tappa en lucka. Jag låg bra med i klungan, tog det kyligt och sparade energi genom att avancera i klungan istället för på sidan. På det näst sista varvet låg jag i front och var beredd på attacker. Jag överbryggade en utbrytning och låg på tredje hjul inför det sista varvet. Då kom klungan ikapp och jag kom med i klungan i mål.

De senaste dagarna har jag varit i sommarstugan och hjälpt till med renoveringen där. Det har inte blivit så mycket träning då jag har behövt vila och återupphämta mig till helgens landslagsuppdrag i Norge. Jag ska tävla Ladies tour of Norway, vilket ska bli kul. Dock käns det lite konstigt att jag inte är med på CykelVasan som jag har tävlat sen den startades.

Criterium = folkfest

Publicerat: 2 augusti, 2016 i Uncategorized

​Igår åkte jag och Sara Penton till Holland för att tävla ett criterium. Om söndagens criterium var ett stort evenemang så var gårdagens gigantisk. Det var verkligen en publikfest där publiken fick betala för att komma in i arenan och se cyklisterna. 

Jag var varnad att det skulle gå fort på tävlingen då mer än halva startfältet bestod av UCI-team med cyklister i världsklass. 

Trots varningen så blev jag chockad av den hårda starten. Jag fick verkligen kämpa för att hänga med på alla igångdragen efter kurvorna. Jag vet att det är jobbigare att ligga på slutet av klungan än där framme men det var svårt att avvancera pga kurvorna och att det gick förbaskat snabbt vid raksträckorna. Om någon framför mig tappade så fick jag ta i allt för att täppa luckan. Cyklister droppades av och varvades. Jag kände mig som en jojjo då jag ibland tappade flera meter och efter hård slit var tillbaks till klungan. Efter 27 varv på den 2 km långa banan kom jag i mål tillsammans med klungan. Jag var nöjd som aldrig gav upp trots svackorna jag hade under loppet. Sådant här gör mig starkare! 

Criterium med världskändisar

Publicerat: 31 juli, 2016 i Uncategorized

Idag cyklade jag för första gången ett criterium. Man kan säga att det var som en uppvisningstävling med massvis av publik. Det var hela 35 varv!! Banan var drygt 1.5 km kort och innehöll 8 kurvor så det blev många igångdragningar idag. 

Jag var hela tiden i den främre delen, gjorde en kort utbrytning i början av tävlingen och sen några överbryggningar till andra utbrytningar. Tempot var högt och det var trångt i kurvorna. Flera gånger hängde jag med täten med nöd och näppe.  

Jag fick det extra kämpigt då min sadelstolpe sjönk ner en bra bit redan efter tre varv. I och med det var jag tvungen att stå upp mycket för att få kraft. Cyklister droppade hela tiden av och tillslut var vi ca 13 st kvar i täten ut på det sista varvet. I en kurva vinglade cyklisten bredvid mig så att jag höll på att åka in i staketet. Fick tvärbromsa och accelera från noll så hade inget med spurten att göra.  Jag hamnade tillslut på en tolfte plats. 

Efteråt hade jag chansen att träffa världseliten på viparenan innan de skulle tävla samma criterium. Det var hur coolt som helst!

Imorgon blir det åter igen ett Criterium men denna gång i Holland.

För en vecka sedan tävlade jag långlopp för första gången sedan evigheter. Jag har på senaste tiden varit väldigt sugen på att tävla mtb, så istället för att tävla swe-cup i lvg nere i Skåne så valde jag att åka till Norberg och tävla Engelbrektsturen. 

Det var härligt att vara tillbaks till den lätta och trivsamma miljön som är kring långloppen. Jag hade ingen press på mig, det var bara att tävla för skoj. Men självklart var jag nervös för hur jag skulle prestera jämfört med de andra tjejerna. Dessutom skulle vi elit-tjejer starta 10 minuter före alla andra, vilket var nytt för mig.

Det visade sig att ingen ville ligga först och dra så tempot var väldigt låg. I den första backen ökades hastigheten för att sedan saktas ner igen. Loppet kändes verkligen dött tills herrar-elit kom ikapp oss. Från att cykla i snigelfart så försökte vi alla ta grabbarnas rulle, vilket var tufft då hastigheten var hög. Efter att ha cyklat en bit på en stig så ramlade Isabella och slog sig rejält. Nästan alla tjejer stannade för att hjälpa henne. 

Efter kanske 2 minter började vi cykla igen. Linn (som låg före Isabella och inte såg vurpan) hade då fått ett långt försprång, så det var bara för oss andra att jaga. Fältet splittrades snabbt. Jag försökte hänga med de killar som cyklade om mig men jag hade inte det där lilla extra som behövdes. Jag fick slita i skogen och var då trött på grusvägarna. När Felicia gjorde en attack så hade jag inte krafter att hänga med. Jag hamnade tillslut på en tredjeplats. Jag ville såklart vinna men med tanke på att jag bara har tränat fem gånger mtb så får jag vara nöjd.

I tisdags flög jag till Belgien för att jag behövde tävla och möta hårdare konkurrens. I och med att det är så få tävlingar nu hemma i Sverige så är det ganska många svenskar här. Bland annat är Alice från mitt lag här. 

Jag har redan hunnit med att tävla en Kermis, vilket var igår. Tävlingen var 11 varv på en bana på 8,2 km. Det första varvet gick lugnt, vilket var tur för mig då jag inte hade hunnit cykla banan. Det var flera kurvor på slutet som kunde vara farliga om man hade hög hastighet och inte var beredd på dem. På det andra varvet ökades tempot rejält. Jag hade väldigt tunga ben men kunde ändå känna att jag hade läget under kontroll. På det sjätte varvet i den enda backen så gör jag en attack och kommer i en utbrytning med två till tjejer. 

Den höll sig nästan ett varv. Sedan tog jag det ”lugnt” i den främre delen klungan. När det var tre varv kvar ökades tempot i backen och jag kom iväg på en utbrytning bestående av ca 15 personer där bl a Sara Penton var med i. Vi höll ett högt hastighet och kunde därför hålla utbrytningen enda till mål. Jag spurtade in på en 11:e plats och Sara på en sjunde av ca 90 startande. Alice var också stark igår. 

Idag har jag cyklat lugnt i 2.5h och sedan vilat mig inför morgondagen criterium.