Författararkiv

Vårgårda världscup

Publicerat: 25 augusti, 2016 i Uncategorized

I söndags tävlade jag min första världscup i lvg vilket var en rolig erfarenhet som jag hoppas att få uppleva många fler gånger. Vi var ett härligt gäng i landslaget och hade positiv stämning inför Vårgårda världscup.

Banan bestod av fyra korta varv (11km/varv) som gick inne i Vårgårda på smala vägar med en hel del kurvor men även på lite större vägar. Därefter cyklade vi eller ett längre varv (ca 5 mil) som bland annat innehöll fyra gruspartier och en längre backe. Banan avslutades med fyra varv på den korta banan.

Vi alla trodde att det skulle gå fort från start eftersom det var ganska kurvig på småvarven. Det visade sig att det gick väldigt sakta. Malin i vårt lag fick en lucka på det andra varvet så då kunde vi andra bara ligga i klungan och hänga med. När klungan var ikapp henne så gjorde en cyklist i topplagen en attack och fick en utbrytning på 1 min. Då var det upp till de andra lagen att dra ikapp.

 Ut på det långa varvet ökades farten, för alla ville ligga långt fram på det första gruspartiet som var långt och kunde bli avgörande. Det gick ganska fort på grusvägarna men när vi åter kom på asfalltsvägar så samlades klungan ihop sig. Jag kände mig stark i backarna så tänkte göra en attack på den långa backen. Men jag tvekade lite för länge och blev instängd. När vi kom in på den fjärde gruspartiet gick det väldigt fort. Jag stumnade och fick en lucka på framförande cyklister. Cyklister bakom mig åkte om men tillslut lyckade jag bita i och ligga på deras hjul. Innan vi kom in på småvarven så var vi ikapp huvudklungan. Jag fick nu slita för att hänga med på på igångdragen efter kurvorna. Det kändes fortsatt bra på uppförsbackarna men tappade klungan på platten när det var 1.5 varv kvar. Vi blev då ett jagande klunga på fem personer. Jag kom tillslut i mål 4 min och 43 sekunder efter svenskan Emilia Fahlin som vann. Det var väldigt roligt att Emilia vann på hemma plan och fortsatte att visa hur starka vi svenska cykeltjejer är i världen.

Jag är nöjd som hängde med klungan nästan hela vägen. Det var roligt att tävla mot de bästa, för nu vet jag vad som krävs. Jag behöver fler tuffa tävlingar så att jag blir van med den höga hastigheten och får slätdraget som behövs för att vara där framme.  

Min första världscup

Publicerat: 19 augusti, 2016 i Uncategorized

Jag blev väldigt glad att det tillslut blev ett landslag till världscupen i Vårgårda. Speciellt med tanke på att det är på hemmaplan och att Svt kommer att sända tävlingen. I måndags ringde Jonas Ljungblad mig och frågade om jag ville köra för gult och blått och självklart ville jag det.

Så nu sitter jag i Stockholm ck:s Scoda påväg ner till Vårgårda tillsammans med Thomas Backteman som har blivit tillförordnad team-manger i helgen. Kl. 18.30 ska vi alla träffas och äta middag tillsammans och ta det lugnt efter den långa bilresan. Den här helgen kommer att bli superspännande! Jag kommer att få möta toppskiktet i världseliten och hårdare konkurrans än på sön finns inte. Det kommer att bli tufft, riktigt tufft och jag ska göra mitt allra bästa.

Min sista tävling innan jag åkte hem från Belgien i söndags var en större tävling än de tidigare. Eftersom det var en UCI-klass på den så var jag tvungen att tävla med ett UCI-lag eller ett lag som hade blivit erbjuden av arrangörerna att köra. Jag fick möjligheten att gäståka för team Crescents, vilket var perfekt så att jag kunde få en tuff genomkörare inför denna helg (som jag kommer berätta mer om senare i inlägget). 

Taktiken med Crescent var att ligga bra med i klungan och kommunicera med varandra. Det var ett stort startfält på 170 deltagare så det blev väldigt trångt i kurvorna. Alla spurtade till kurvorna för att ligga långt fram inför dem men där blev det flera gånger så trångt att man fick tvärbromsa för att inte krocka. Efter kurvorna fick man accelera som attan för att inte tappa en lucka. Jag låg bra med i klungan, tog det kyligt och sparade energi genom att avancera i klungan istället för på sidan. På det näst sista varvet låg jag i front och var beredd på attacker. Jag överbryggade en utbrytning och låg på tredje hjul inför det sista varvet. Då kom klungan ikapp och jag kom med i klungan i mål.

De senaste dagarna har jag varit i sommarstugan och hjälpt till med renoveringen där. Det har inte blivit så mycket träning då jag har behövt vila och återupphämta mig till helgens landslagsuppdrag i Norge. Jag ska tävla Ladies tour of Norway, vilket ska bli kul. Dock käns det lite konstigt att jag inte är med på CykelVasan som jag har tävlat sen den startades.

Criterium = folkfest

Publicerat: 2 augusti, 2016 i Uncategorized

​Igår åkte jag och Sara Penton till Holland för att tävla ett criterium. Om söndagens criterium var ett stort evenemang så var gårdagens gigantisk. Det var verkligen en publikfest där publiken fick betala för att komma in i arenan och se cyklisterna. 

Jag var varnad att det skulle gå fort på tävlingen då mer än halva startfältet bestod av UCI-team med cyklister i världsklass. 

Trots varningen så blev jag chockad av den hårda starten. Jag fick verkligen kämpa för att hänga med på alla igångdragen efter kurvorna. Jag vet att det är jobbigare att ligga på slutet av klungan än där framme men det var svårt att avvancera pga kurvorna och att det gick förbaskat snabbt vid raksträckorna. Om någon framför mig tappade så fick jag ta i allt för att täppa luckan. Cyklister droppades av och varvades. Jag kände mig som en jojjo då jag ibland tappade flera meter och efter hård slit var tillbaks till klungan. Efter 27 varv på den 2 km långa banan kom jag i mål tillsammans med klungan. Jag var nöjd som aldrig gav upp trots svackorna jag hade under loppet. Sådant här gör mig starkare! 

Criterium med världskändisar

Publicerat: 31 juli, 2016 i Uncategorized

Idag cyklade jag för första gången ett criterium. Man kan säga att det var som en uppvisningstävling med massvis av publik. Det var hela 35 varv!! Banan var drygt 1.5 km kort och innehöll 8 kurvor så det blev många igångdragningar idag. 

Jag var hela tiden i den främre delen, gjorde en kort utbrytning i början av tävlingen och sen några överbryggningar till andra utbrytningar. Tempot var högt och det var trångt i kurvorna. Flera gånger hängde jag med täten med nöd och näppe.  

Jag fick det extra kämpigt då min sadelstolpe sjönk ner en bra bit redan efter tre varv. I och med det var jag tvungen att stå upp mycket för att få kraft. Cyklister droppade hela tiden av och tillslut var vi ca 13 st kvar i täten ut på det sista varvet. I en kurva vinglade cyklisten bredvid mig så att jag höll på att åka in i staketet. Fick tvärbromsa och accelera från noll så hade inget med spurten att göra.  Jag hamnade tillslut på en tolfte plats. 

Efteråt hade jag chansen att träffa världseliten på viparenan innan de skulle tävla samma criterium. Det var hur coolt som helst!

Imorgon blir det åter igen ett Criterium men denna gång i Holland.

För en vecka sedan tävlade jag långlopp för första gången sedan evigheter. Jag har på senaste tiden varit väldigt sugen på att tävla mtb, så istället för att tävla swe-cup i lvg nere i Skåne så valde jag att åka till Norberg och tävla Engelbrektsturen. 

Det var härligt att vara tillbaks till den lätta och trivsamma miljön som är kring långloppen. Jag hade ingen press på mig, det var bara att tävla för skoj. Men självklart var jag nervös för hur jag skulle prestera jämfört med de andra tjejerna. Dessutom skulle vi elit-tjejer starta 10 minuter före alla andra, vilket var nytt för mig.

Det visade sig att ingen ville ligga först och dra så tempot var väldigt låg. I den första backen ökades hastigheten för att sedan saktas ner igen. Loppet kändes verkligen dött tills herrar-elit kom ikapp oss. Från att cykla i snigelfart så försökte vi alla ta grabbarnas rulle, vilket var tufft då hastigheten var hög. Efter att ha cyklat en bit på en stig så ramlade Isabella och slog sig rejält. Nästan alla tjejer stannade för att hjälpa henne. 

Efter kanske 2 minter började vi cykla igen. Linn (som låg före Isabella och inte såg vurpan) hade då fått ett långt försprång, så det var bara för oss andra att jaga. Fältet splittrades snabbt. Jag försökte hänga med de killar som cyklade om mig men jag hade inte det där lilla extra som behövdes. Jag fick slita i skogen och var då trött på grusvägarna. När Felicia gjorde en attack så hade jag inte krafter att hänga med. Jag hamnade tillslut på en tredjeplats. Jag ville såklart vinna men med tanke på att jag bara har tränat fem gånger mtb så får jag vara nöjd.

I tisdags flög jag till Belgien för att jag behövde tävla och möta hårdare konkurrens. I och med att det är så få tävlingar nu hemma i Sverige så är det ganska många svenskar här. Bland annat är Alice från mitt lag här. 

Jag har redan hunnit med att tävla en Kermis, vilket var igår. Tävlingen var 11 varv på en bana på 8,2 km. Det första varvet gick lugnt, vilket var tur för mig då jag inte hade hunnit cykla banan. Det var flera kurvor på slutet som kunde vara farliga om man hade hög hastighet och inte var beredd på dem. På det andra varvet ökades tempot rejält. Jag hade väldigt tunga ben men kunde ändå känna att jag hade läget under kontroll. På det sjätte varvet i den enda backen så gör jag en attack och kommer i en utbrytning med två till tjejer. 

Den höll sig nästan ett varv. Sedan tog jag det ”lugnt” i den främre delen klungan. När det var tre varv kvar ökades tempot i backen och jag kom iväg på en utbrytning bestående av ca 15 personer där bl a Sara Penton var med i. Vi höll ett högt hastighet och kunde därför hålla utbrytningen enda till mål. Jag spurtade in på en 11:e plats och Sara på en sjunde av ca 90 startande. Alice var också stark igår. 

Idag har jag cyklat lugnt i 2.5h och sedan vilat mig inför morgondagen criterium.

 

Eftersom de tre senaste etapperna på U6 cycling tour har varit på eftermiddagen så har jag inte hunnit och orkat skriva racerapport. Därför kommer nu en sammanfattning på dem.

I torsdags var det ett GP inne i Tidaholm. Banan innehöll ett parti med flera kurvor som det var roligt att åka fort i. Vi hade som taktik att jag, Hanna och Camilla skulle köra på hårt från varvningen på varv ett för att komma först in i kurvorna och snabbt splittra på den stora klungan. Skulle vi inte lyckas på det första varvet så skulle vi göra nytt försök på varv tre och varv fem. Det visade sig att andra hade samma plan, för tempot drogs upp redan från start och efter något varv var det många som inte orkade hänga med i hastigheten. Jag försökte hela tiden vara långt framme. Ibland gjorde jag allt för att dra ikapp när någon attackerade. Hade jag varit lite kyligare så skulle jag ha låtit det norska laget som hade ledartröjan att dra ikapp. Inför kurvorna det sista varvet tänkte jag göra en attack men jag låg inte i rätt position. Istället blev det en klungspurt. Jag låg för långt bak och var därför tidigt tvungen att gå ut i motvinden för att cykla om. När jag började närma mig täten så blev jag instängd av en finska som vinglade. Jag spurtade till mig en nionde plats.

Nedvarvning efter gp

I lördags var det den femte etappen som gick på en bana som innehöll en lång backe på flera km. När vi dagen innan åkte banan med bilen så blev jag helt lyrisk när vi kom till backen, för då förstod jag att denna bana skulle passa mig som en hand i handsken. Taktiken blev att de andra tjejerna i laget skulle dra ett högt tempo till backen, för att trötta ut konkurrenterna. När vi kom till backen så skulle jag ligga först och dra ett hårt tempo för att förhoppningsvis få med mig ett litet gäng. Vi alla gjorde som tänkt. Tjejerna var jätteduktiga som drog i vinden, medan jag försökte ligga mitt i klungan och få så lite vind som möjligt. Jag tillsammans med en backstark norska drog upp ett hårt tempo i backen och jag märkte att de bakom flåsade och var trötta. Efter backen var vi en grupp på bara ca 15 personer men sedan kom flera cyklister ikapp på platten. I backen på det andra och därmed sista varvet, fortsatte jag med samma taktik att dra ett hårt tempo. Jag ville inte göra en attack för att det skulle bli för tufft att dra hela biten själv till mål. Däremot gjorde den starka norskan attacker i backen då jag låg först och drog. Jag ville inte släppa iväg henne så fick ta i mer för att komma ikapp. Uppe på toppen var det kanske ett gäng på 20 cyklister kvar. Farten var fortsatt högt ner för backen. Det gjordes flera attackförsök på platten påvägen till mål. Spurten var på toppen av en mindre backe. Jag låg på fjärde hjul och kände att jag hade perfekt position för en medaljplats. När jag gick ut åt sidan för att spurta så gjorde även den där norskan det och och i och med det blev jag åter trängd. Jag kom på en feme plats vilket egentligen är en bra placering men jag var väldig besviken då. 

Igår var det 14 km tempo som var den sista etappen på U6 cycling tour. Jag låg sexa i sammandraget, bara ca 20 s upp till ledningen. Jag gick ut i ett behärskat tempo, tryckte på hårdare i backarna och försökte återupphämta mig utför. Det kändes inte bra under tävlingen, det kändes som att jag hade punktering på bakhjulet. Dessutom kände jag mig osäker på om jag låg på rätt belastning, i rätt position och om jag hade för låg kadens. Jag kom på plats 28:a och förlorade många sekunder på sammandraget, vilket resulterade till en 11:e plats. 

Sammanfattningsvis av veckan så är jag nöjd. Jag hade som mål att få minst en topp 10:e placering på någon av etapperna. Jag fick tillslut fem av sex möjliga. Jag lärde mig mycket både under tävling och före och efter. Ska jag ha en chans mot en totalseger nästa år så behöver jag våga satsa mera, dvs allt eller inget.😉 jag behöver träna mer tempo och så skulle det vara en fördel om hade en tempocykel till den sista etappen.

Solnedgång då vi på onsdagen åker torsdagens bana.

Solnedgång då vi på onsdagen åkte torsdagens bana.

Idag var jag för ovanlighetens skull väldig nervös inför den tredje etappen i U6 cycling tour. Jag kände nervositeten ända ut i fingerspetsarna. Jag ville att tiden till start skulle gå snabbt så att jag äntligen kunde få cykla. 

Eftersom jag ledde poängtröjan så fick jag tillsammans med totalledaren och juniorledaren stå längst fram i startledet. Det var lyxigt, för då slapp jag ställa mig i startfållan så tidigt. 

När starten gick så fortsatte jag att vara långt framme för att ha koll på de som låg framför mig i totalen. Taktiken var alltså densamma som igår. Laget gjorde ett utomordentligt jobb genom att ligga högt uppe och gå på attacker. 

Det första varvet gick väldigt sakta men när vi kom till slutet an banan där kuperingen började så drog det norska teamet upp ett högt tempo för att trötta ner så många som möjligt. Det kändes bra för mig, jag hade inga problem med att hänga med. När vi kom upp på krönet på den sista backen  (där även varvningen och målet var) så fortsatte norskorna att trötta ut oss andra genom att göra attacker. Inga av attackerna höll så klungan var åter samlad inför backarna på det andra varvet. Även då drog norskorna upp ett högt tempo. Mina ben började känna sig slitna men jag hängde ändå med där framme. 

De andra lagen gjorde inte några allvarliga försök på utbrytningar så ut på det tredje och sista varvet gick det först lugnt. Sedan kommunicerade jag med laget att jag ville att de skulle attackera så mycket som möjligt för att trötta ut de andra cyklisterna inför backspurten. Farten i klungan blev genast mycket snabbare. 

När vi kom in på den första backen så gick tempot långsammare än förväntat men det var ett taktiskt drag av ett holländsk lag som ville ha en långsammare tempo inför spurten. Plötsligt attackerar ett i deras lag och får en lucka mindre än en km till mål. Tjejen med ledartröjan attackerar också för att komma ikapp. Jag gjorde allt för att komma ikapp den gula tröjan. 500 m kvar till mål var jag ikapp och om henne men jag började bli trött och orkade inte försvara min plats när ett gäng cyklister kom med högt fart och cyklade om mig. Jag kom i mål på en tionde plats och tappade tyvärr poängtröjan. Jag var riktigt besviken efter målgång. Jag fick tre timmar på mig att deppa och nu har jag accepterat mitt resultat och blickar framåt mot morgondagens gp.

Det var iaf roligt att köra i poängtröjan. Det kändes som att den ingav respekt i klungan, vilket var en härlig känsla.

Taktiken inför linjet idag var att jag skulle ha koll på de cyklister som kom före mig igår. Om de gjorde attacker så skulle jag vara med på dem. Mina lagkamrater skulle också försöka ligga långt fram i klungan och vara beredd på andras attacker och göra egna om det skulle passa. 

Det verkade som att det även i år skulle bli klungspurt om första platsen, eftersom alla var beredda på attackerna som gjordes. När vi gick ut på tredje varvet kom jag med i en utbrytning som höll i några minuter innan det blev upphämtad av klungan. Sedan fortsatte jag att ligga långt framme för att vara beredd om något skulle hända. Mina lagkamrater gjorde ett bra jobb som inte bara klarade av att ligga långt fram i den stora klungan utan de var även aktiva och gick med på flera attacker. Ut på det sista varvet gjordes flera försök till utbrytningar, varav en ledde till att en ensam cyklist kom iväg. Hennes norska lagkamrater var duktiga på att bromsa klungan, speciellt då inget lag ville ligga först och dra. Det slutade med att hon vann med nästan en minut och det blev klungspurt om andra placeringen. Jag kom trea på spurten och fyra totalt, vilket jag var väldig nöjd med. 

När jag var påväg hem till boendet så ringde min lagkompis Ulrika mig och berättade att jag ledde poängtröjan och att jag skulle skynda mig tillbaks. Jag var överlycklig när jag fick kliva upp på podiet och klä på mig den blå poängtröjan. Jag har nu 12 poäng och har två poäng tillgodo på de två som ligger på andra plats.

Förvånansvärt bra start i U6

Publicerat: 11 juli, 2016 i Uncategorized

Jag kan fortfarande inte tro att det är sant! Kom jag verkligen 6:a på dagens prolog i U6 av 67 startande?! Jag har aldrig sett mig själv som en tempocyklist men nu kanske det blir ändringen på den saken. Jag har ingen tempocykel men jag fick låna en tempobåge av Camilla i vårt lag. 

Igår kväll hjälpte Anders Grönqvist mig med att justera tempobågen så att den skulle passa mig. Dessutom gav han mig värdefulla tips på hur jag skulle disponera loppet som var 3.2 km långt. Jag skulle gå ut på ett högt tempo men inte maxa, för att ha ork till resterande delen av banan. När jag svänger upp innan backen ska jag accelerera, borra mig ner i bågen och få med så hög fart som möjligt upp i backen. På krönet skulle jag ställa mig upp för att få upp fart och sedan maxa till mål. 

Jag höll taktiken nästan hela tiden. På början kändes det som att i den här farten kommer jag att komma sist. Vid vändpunkten fick jag medvind och det kändes genast bättre.  Jag fick med mig en skaplig bra fart upp till backen men orkade inte sitta. Ställe mig upp i början och på krönet av backen. I mål var jag så pass slut att jag inte orkade stanna så cykeln fick fortsätta att rulla medan jag försökte få tillbaks andan.

Det tog flera timar innan resultatet kom upp och när Alice berättade att jag kom 6:a så trodde jag inte att hon talade sanning.