Vinst och revansch

Publicerat: 1 juli, 2018 i Uncategorized

Sitter i baksätet påväg hem från Eksjö. Jag är trött och totalt slut men är ändå nöjd och glad.

Idag tävlade jag Ränneslättsturen. Jag kom med inställningen att idag är det viktigaste att ha kul och eventuell pallplats är bara en bonus.

För en gångs skull värmde jag upp i god tid, vilket faktiskt var skönt. Cyklade ett av det mest tekniska partiet på banan och gjorde sedan tre kortare fartökningar.

Vi i damer elit hade denna gång en startfålla efter herrar elit men startade samtidigt som dem. Jag tyckte det var ett bra upplägg men dock gick det sjukt snabbt de första kilometerna. Det var väldigt torrt på grusvägarna och det bildades ett tjockt dammoln av oss cyklister. Ibland såg jag inte ens en halv meter framför mig så stundtals var det läskigt att man skulle råka cykla in i någon annan. Jag klarade mig ändå helskinnad.

Jag försökte hänga med killarna men jag orkade inte. När Sandra Salinger cyklade om mig efter någon kilometer så hade jag inga krafter att följa henne. Jag kände mig svag och loj samtidigt som det blev mentalt jobbigt att bli omkörd av så många killar. Jag försökte upprepa min mantra att ”det här är roligt”. Tänkte även att banan är lång och allt är möjligt.

När jag kom in i det tekniska partiet (efter ca 38km) som jag tränade på under uppvärmningen, så var det riktigt roligt. Jag hade ett bra flow på stigarna och märkte att jag cyklade snabbt för jag började se flera killar framför mig som jag tidigare hade tappat på.

Jag började känna mig piggare för varje kilometer som jag åkte. Efter några kilometer var jag ikapp flera av killarna framför mig. Fick även höra att jag började närma mig Sandra, vilket var stärkande. Tillslut började jag även att se henne.

När det var en mil kvar till mål så var jag och några grabbar ikapp Sandra. Min taktik var då att vara före henne på stigarna då jag kände mig stark där. När det var ca 4km till mål så gick jag upp och drog. Jag fick med mig två killar men ingen Sandra. De sista kilometerna pressade jag allt vad jag kunde till mål. Passerade mållinjen drygt en min före Sandra och åtta min före Maria Karlsson som kom på en tredje plats.

Det kändes som en revansch idag. De snaste veckorna har jag haft en mental svacka pga stress och inte orkat göra så mycket mer än att sova. Därför var det skönt att jag aldrig gav upp men det viktigaste idag var att jag gjorde mitt bästa och hade roligt (åtminstone sista halvan av banan).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s