Äventyr

Publicerat: 20 april, 2018 i Uncategorized

Jag tog visst med mig sommarvärmen hit till Sverige från Gran Canaria i förrgår. 😀

Jag hade det fantastiskt bra där borta med mycket cykel och mental rekreation. Jag fick mina cykelmil som jag hade eftersträvat och det med råge, speciellt på sista dagen.

På tisdagen hade jag tänkt ta en lugn cykeltur på ca 10 mil och sen njuta några timmar på stranden.

När jag började cykla uppför det första berget så cyklade jag om två cyklister. Efter att ha cyklat jojo ett tag så började vi då prata med varandra. De var jättetrevliga och på något sätt lyckades grabbarna att övertala mig att hänga med på en långtur genom hela Gran Canaria för att sedan cykla kuststräckan hem.

Det blev en cykeltur som jag aldrig kommer att glömma …

Jag har tidigare bara hållit mig kring öns södra del som har lite torrare klimat. Nu cyklade vi över alla bergen inklusive Gran Canaries högsta punkt som låg på 1940möh.

På andra sidan väntade ett mer frodigt landskap, nya och roliga serpentinvägar.

När vi hade kommit till andra sidan så var det supervarmt med 27 grader. Jag hade börjat bli trött men kämpade mig upp för nästa höga berg samtidigt som jag svettades floder. Det kändes som att stigningen aldrig ville ta slut, för efter varje kurva så fortsatte vägen uppåt. Tillslut var vi äntligen på toppen och skulle där svänga av på en väg. Till vår häpnad var vägen avstängd och vi fick cykla tillbaka ner för hela berget igen. Vi var inte lite bittra …

Vi fick helt enkelt planera om rutten. När nästa väg också var avstängd så trodde vi inte att vi kunde ha mer otur …

Då återstod bara ett alternativ och det var att cykla en bit på motorvägen för att komma hem.

Självklart blev vi då stoppade av polisen som hade sirener på. Vad skulle hända nu tänkte vi.

Poliserna var snälla så det slutade med att vi fick poliseskort i några kilometer till vi kom på rätt utfart och kunde cykla längs med kustvägen hem.

Cykelturen blev min längsta någonsin på 183 km, 3879hm och 8.5h. Tiden gick snabbt tack vare Valenton och Constatin som gjorde att jag sällan hade långt ifrån skratt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s