Från besvikelse till glädje

Publicerat: 23 juli, 2017 i Uncategorized

Som jag tidigare skrev så var jag väldigt besviken efter att jag inte kunde prestera med min normala förmåga på SM. Då det är viktigt att få en bra placering på SM för att kunna bli uttagen att köra för landslaget, så trodde jag att det var kört för min del att få representera Sverige mer i år.

Därför blev jag väldigt glad när förbundskaptenen ringde mig några dagar efter SM och frågade om jag vill tävla för svenska cykellandslaget i BeNe-ladies tour 13-16/7. 

Jag hann få några bra cykelpass (bla kortbane SM) innan avfärd från Malmö på onsdag morgon förra veckan. Jag kände mig helt återställd och formen började komma tillbaks, vilket kändes skönt inför touren i Nederländerna/Belgien. 

Vi var ett härligt gäng som bilade ner till Belgien och det var bra atmosfär i teamet. Touren inleddes med 1.9 km kort prolog på torsdag em. För min del fick jag inget vidare bra resultat men jag såg det som en bra genomkörare inför de andra etapperna och det var perfekt att få röra på benen efter all stillasittande på resan ner. 

Foto tagen av Peter Geelen

På fredagen var det 127 km linje. Då Frida Knutsson körde riktigt starkt dagen innan på prologen och hade chans att få U23 tröjan så var det henne som vi körde för. Jag försökte ha koll på Frida och hjälpte henne att komma högre upp i klungan innan ett viktigt parti på banan. Sen blev jag riktigt trött och hade svårt att vara långt fram. Iaf gjorde teamet ett bra arbete som ledde till att Frida fick ledartröjan i U23. 

På lördagen var det både linje och tempo. Jag hade fått tillsägelse att vara längre fram i klungan och gå på attacker. Jag var nöjd med min insatts då jag trots var med i en krach lyckades med precis det. Det kändes skönt att visa att jag kan vara med där framme i täten. Tyvärr blev ändå Frida av med sin ledartröja. 

Tempot var inget jag satsade på så den körde jag bara igenom och sparade energi till den avslutande etappen på söndagen.

Den sista etappen som var linje gick på en varvbana med många kurvor, dåliga och smala vägar. Jag kände mig som en jojo, ena stunden var jag uppe och gick med på attacker och i den andra stunden föll jag ner i klungan. Det var verkligen en tuff bana som blev teknisk med alla gropar på vägen.

Sammanfattningsvis var jag nöjd med min insats och jag känner att jag har kunnat hjälpa teamet. Det var roligt att cykla som ett lag och ha uppgifter att göra under racen. Dessutom känner jag att jag har blivit starkare och vågar vara mer offensiv jämfört med förra året. Ett bonus på resan var att jag fick träffa min grymma bra belgiska tränare. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s