Omloop van het Hageland – tuffaste starten på säsongen

Publicerat: 27 februari, 2017 i Uncategorized

Det var tufft igår på tävlingspremiären. Jag kände mig tung redan på uppvärmningen men tänkte att det kommer förhoppningsvis att släppa när jag väl börjar tävla.

Banan bestod av ett långt varv på 56,5 km och fyra varv på ca 17,5 km. Det var många öppna ytor där det blåste mycket. 

Jag brukar skriva viktiga delar av banan på ett vitt tejp som jag sedan sätter på styrstammen eller på ramen. ● = kullersten, 🛆=bergsspurt, S=spurt, M=mat/feed zon

Det märktes på engång när starten gick att det var tidigt på säsongen för det var väldigt nervös i klungan. Folk vinglade och bromsade för minsta lilla, vilket gjorde även mig nervös, då det var evigheter sedan jag cyklade i en klunga. Redan efter 5km var jag med i en krasch och fick därefter jaga täten. Väl ikapp försökte jag ta positioner för att komma längre fram i klungan då jag vet att det är där man ska vara för att ha en chans. När man sitter längre bak i klungan blir det många fler igångdrag. Det är som en omvänt domino inför varje kurva och korsning; när en bromsar, bromsar nästa och det slutar med att det tar tvärstopp och man måste jaga för att komma ikapp täten, vilket sliter på benen. Trots att jag visste detta så lyckades jag inte ta mig tillräckligt långt fram. Alla ville vara där framme så man fick kämpa jättemycket för sin plats och jag hade igår inte tillräckligt starka ben. 

Jag var även med i en till krasch men lyckades bromsa så pass mycket att jag inte slog mig själv eller cykeln. Kunde ganska snabbt cykla vidare men fick givetvis jaga ikapp fronten igen. De öppna landskapen med all vind gjorde inte saken bättre. Tillslut tappad jag på klungan och hamnade i bilkaravanen med ett gäng andra cyklister. Självklart ökades avståndet till klungan och när vi hade två varv kvar så var vi tvungna att kliva av. 

Jag var verkligen helt slut då, både fysiskt och psykiskt. Började till och med prata svenska fast jag egentligen visste att ingen förstod det … Jag tittade sedan på summering på min pulsklocka, som visade att jag hade en maxpuls på 209 slag och en medel på 178 bpm, vilket bevisar att jag verkligen hade kämpat igenom tävlingen.

Trots att jag blev avplockad så var jag ändå nöjd med tanke på förutsättningarna. Jag mötte världseliten med bara fyra korta landsvägspass innan tävlingen! Förut brukade jag åka längdskidor på den här tiden på året … Att jag har fått en sådan här chans att tävla så här tidigt på året tror jag bara kommer att vara positivt inför resten av säsongen. 🙂

Mitt lag gjorde det riktigt bra ifrån sig för att vara ett klubblag. Vi fick senare höra att flera proffsteam tyckte att vi var duktiga då vi låg före flera av dem. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s