Säsongen 2018

Publicerat: 16 oktober, 2018 i Uncategorized

Tack för mtb- säsongen 2018!

Denna tävlingssäsong har gått bättre än förväntat. Jag gick in i den med målsättning att först och främst ha roligt, där resultat skulle komma i andra hand.

När jag blickar tillbaka på hur säsongen 2018 har varit så är jag nöjd med mig själv. Jag har haft roligt och njutit av att vara tillbaka på mtb-arenan.

Säsongen började även på allra bästa sätt med en vinst på Lidingöloppet mtb.

Därefter har det bara rullat på med flera topplaceringar på långloppscupen. Jag hade dock en liten formsvacka kring SM. Surt sa räven … Trots det nådde jag målet att ta en medalj.

Efter SM tog jag kontakt med min gamla tränare från förra året, för att bli bättre när det verkligen gäller.

I september fick jag representera Sverige på världsmästerskapen i xcm. Jag är otroligt stolt och glad att jag fick den äran. Säsongen avslutades med en vinst på Västgötaloppet och därmed vinst i totalen på långloppscupen.

Jag är jättenöjd med mina resultat men det viktigast av allt är att jag har haft roligt längs vägen och att jag längtar till säsongen 2019.

Jag vill tacka team TCM, och mina sponsorer som har gjort det möjligt för mig att tävla på denna nivå. Jag är tacksam för att ni finns och att ni har stöttat mig utan att ställa några krav. Jag är glad att jag nästa år får fortsatt förtroende att representera era färger.

Tack även min familj för all hjälp på tävlingarna.

Also a big thanks to my coach Maarten Mareels.

Dubbelvinst

Publicerat: 30 september, 2018 i Uncategorized

För drygt en vecka sedan avslutade jag mtb-säsongen med västgötsloppet.

Det var en tävling som blev riktigt tufft pga väderleken. Det var regn, stormvindar och bara 10 grader ute.

Jag gick ut hårt från start för att skapa lucka. Fick med mig Åsa, Erika och Fanny men efter några kilometer var det bara Åsa och jag kvar i fronten.

Vi kom ganska snabbt ikapp flera herråkare, vilket stundtals blev stressigt när några inte ville/kunde släppa förbi oss på stigarna.

Jag fick några gånger lucka ner till Åsa men hon var stark och kom ikapp.

De sista milen var en plåga. Jag tappade känsel i fötter och händer och var tvungen att ta hjälp av handflatan för att växla. Jag frös så mycket att min energi gick åt till att hålla värmen och händerna på styret.

Det blev tillslut en spurt mellan mig och Åsa. Jag pressade ut mina sista krafter och vann.

Det var kul att avsluta säsongen med vinst och därmed även totalvinst i långloppscupen. 😀

RR från VM

Publicerat: 21 september, 2018 i Uncategorized

Snart har det gått en vecka sedan jag tävlade VM.

Starten gick kl 9.45 i lördags. Jag stod bland de sista i startfältet men mycket tack vare min landsvägserfarenhet så kunde jag snabbt positionera mig längre fram när startskottet gick.

När vi kom till startbacken så gick det extremt fort. Jag höll igen lite, för jag var osäker på hur mycket jag klarade av. Efter 20 minuters klättring så var jag uppe och låg då kanske på en 38:e plats. Därefter var det en grusväg utför som blev teknisk pga de djupa fåror som var på den samt alla kurvor med rullgrus. Jag tyckte det var jätteroligt och släppte på hastigheten och kunde därmed cykla om några rädda cyklister.

Därefter kom jag in på det partiet av banan som jag tidigare hade tränat på. Efter ett tag hamnade jag i en liten grupp på fem personer. En spanjorska ökade hastigheten på en backe som aldrig ville ta slut. Det var bara jag och en Schweiziska som orkade hänga med.

Vi hade inget bra samarbete då vi istället försökte cykla ifrån varandra. Det visade sig att de var starkare än mig uppför medan jag var bättre utför. Den tiden som jag tappade uppför kunde jag ta ikapp och cykla ifrån utför vilket kändes skönt. Jag kunde på så sätt få mer vila.

Jag lyckades tillslut cykla ifrån dem och spurtade istället om en 31:a plats mot en tjeckisk cyklist. Jag vann den spurten. 🙂

Jag är nöjd med min prestation. Med tanke på mina förutsättningar så gjorde jag det riktigt bra. De 15-20 första cyklisterna har garanterat cyklingen som heltidsjobb medan jag jobbar 88%. Dessutom kommer de från alp-länder eller tävlar mycket i sådana länder. Det man tränar på blir man bra på!

Jag kände mig stark på de partier som påminde om svenska tävlingar, dvs platta grusvägar med korta backar men även vid utförsåkningen.

Jag har insett att jag nästa år behöver träna och tävla mer där det finns berg. En av mina drömmar har varit att cykla etapplopp, ex Swiss epic. Nästa år tänker jag förverkliga det, så att jag kan komma mer förberedd till VM.

Snart är det slut på säsongen och det blir dags att börja planera inför nästa. Men först så ska jag tävla Västgötalopp imorgon som blir den sista deltävlingen i långloppscupen. Det lovas storm här i södra Sverige. Hoppas man inte blåser bort! 😉

VM imorgon!

Publicerat: 14 september, 2018 i Uncategorized

Nu har jag varit här i den idylliska byn Auronzo i norra Italien sen i tisdags.

Vi bor bara 500 meter till tävlingsområdet och har banan precis framför huset.

I tisdags cyklade jag första delen av banan. Det var först lite asfalt som övergick till grusvägar och efter 5 km så började klättringen och inte en liten sådan. Den var brant som en vägg! Jag cyklade och skrattade ironiskt för mig själv när jag tittade upp och såg att backen bara fortsatte i samma branta lutning. Trots en 32t drev i fram så fick jag ta i för att komma uppför den första klättringen.

I onsdags cyklade jag och Michael Olsson mitten och slutet av VM-banan.

Där vi klev på banan så var det återigen en klättring på grusväg men inte lika brant som startbacken men däremot var den längre. Efter en relativt kort stig utför bland kossor så fortsatte klättringen på en stig som sen kom ut på en asfalltsväg. På denna väg fortsatte banan i serpentiner uppför till dess högsta punkt på 2300 hm.

Utsikten från högsta höjden på banan.

Därefter skulle vi utför berget på en smal stig med rullgrus i kurvorna och ibland stup på sidorna. Ett parti på 5m var riktigt svårt så där blev jag tvungen att gå ner med cykeln. Jag får se hur jag gör imorgon. Om jag har någon cyklist precis framför mig där imorgon så kommer jag att försöka ta hennes linje, annars kommer jag gå av cykeln.

Efter utförslöparn så fick jag skjuts av vår landslagsmekaniker till senare delar av banan så att jag fick cykla de sista två milen till mål. Dessa mil är mest utför på grusvägar med kurvor som påminner om långlopp i Sverige. 3km kvar till mål är det en brant ”kort” backe med ett bergspris på toppen. Sen fortsätter banan utför och avslutas med svagt uppför på en gräsplätt.

Jag ser fram emot att tävla imorgon. Det ska bli utmanande och roligt. Om jag kommer topp 15 blir jag väldigt nöjd. Min taktik är att hålla mig bland de 15 främsta inpå startbacken och sedan göra mitt eget race. Finns risk att man tar i för mycket i början men samtidigt vill jag inte missa en bra rygg. Jag blir inte förvånad om tävlingstiden blir nästan 6h trots att banan bara är 89 km lång men 3400 hm kommer att göra sitt.

Jag har bestämt mig för att ha en 30t klinga i fram. Var ute och cyklade med det idag och det kändes bra. Det är inte utför som är problemet då det är så brant att man mest måste bromsa. Det viktiga är att jag inte drar för tunga växlar om jag ska orka trycka på hela vägen till mål.

Imorgon startar herrarna kl 9 medan vi damer startar kl 9.45. Önska mig lycka till! 😀

Här finns en länk med livesändning :

http://streamlive-tv.com/Cycling.php?live=2018+UCI+MTB+Marathon+WORLD+Championships+-+XCM+-+Auronzo+Di+Cadore+(ITA)

I söndags tävlade jag Bergslagsloppet och gjorde därmed mitt sista hårda pass innan VM.

Bergslagsloppet är en rolig tävling som har många fina singeltracks. Vissa partier var riktigt leriga men har hört att det var värre förra året. Banan avslutas med en rejäl brant och lång stigning.

Vi startade med killarna och jag hängde med dem bra länge på grusvägarna. När farten ökades på en uppförsbacke splittrades klungan.

Eftersom mitt huvudsyfte med tävlingen var att få en ordentlig genomkörare så sparade jag inte mycket på krafterna. Istället var jag ofta uppe och drog mitt killgäng som jag hamnade i.

Jag kom tillslut i mål med drygt 17 minuter före tvåan. Min totala placering var en 17:e plats, vilket jag måste säga att jag är nöjd med. Jag hade en bra känsla i kroppen, men var ändå lite trött i benen. Känslan av trötthet är dock inget jag är orolig över då jag har några veckor med hård träning precis bakom mig och ska fram till VM ta det lugnt.

Som jag har skrivit på ett tidigare inlägg, tog jag hjälp av min gamla tränare efter Cykelvasan.

Både SM och Cykelvasan gick inte som jag hade tänkt mig. Jag har varit stark hela säsongen men när det verkligen gällde så var inte formen där. Jag insåg att jag behövde hjälp med formtoppningen. Jag vill verkligen vara i min bästa form till VM.

De första tre veckorna blev det mer distansträning än vanligt. Den fjärde veckan har jag cyklat mindre distans och mer intervallpass. Från och med i måndags och fram till VM är det vila som fokus ligger på. Men idag blev det dock ett rejält distanspass på 4h för att jag ville cykla delar av VM-banan.

Uttagen till Världsmästerskapen!

Publicerat: 6 september, 2018 i Uncategorized

Äntligen är det officiellt; jag är uttagen till världsmästerskapen (VM)!! 😀

Det är jag, Gustav Larsson och Michael Olsson som kommer att få representera Sverige på VM i Italien om nio dagar.

https://scf.se/mountainbike/vm-mtb-xcm-2018/

Det är roligt att jag återigen får tävla VM i MTB långlopp!

För ett år sedan då jag satsade på landsvägscykling (lvg) så kunde jag inte föreställa mig att jag redan i år skulle få chans att representera Sverige på VM i MTB.

Jag har stora mål med min långloppssatsning och VM är ett delmål på vägen. Det blir ett perfekt tillfälle att mäta min kapacitet mot världseliten.

Seger på Bockstensturen

Publicerat: 2 september, 2018 i Uncategorized

Igår tävlade jag Bockstensturen nere i Varberg. Jag var lite spänd inför tävlingen då det var hela två veckor sedan jag senast tävlade och då var jag i usel form. Dessutom så har jag efter Cykelvasan börjat tagit hjälp av min belgiska tränare från förra säsongen och därmed gjort en del förändringar.

Hur som helst så kände jag mig stark på fredagen när jag gjorde impulser för att väcka kroppen. Det gjorde mig lugnare inför tävlingen.

Påväg mot Varberg gjorde vi en avstickare i Skövde så att jag kunde cykla mina impulser.

Vi startade med herrarna på lördagen och därmed gick det fort från start. Jag hade inte direkt någon taktik förutom att hänga med killarna så länge som möjligt. Jag orkade hänga med herrar elit i 1.5 mil men efter 25 min så fick jag en liten svacka och tappade ryggar. Fick slita i 5 min innan jag började känna mig stark igen. Tyckte att jag sedan kunde cykla kontrollerat. Jag låg framme och drog en hel del med klungan som jag hamnade i. Tyvärr tappade jag dem efter 4 mil när det var ett lerigt parti utför.

Jag och en herr junior växeldrog sen i ca 20 km innan vi fick sällskap av starka Thor. Fick veta att jag hade en ledning på över 5 min så kunde passa på och njuta lite extra de sista milen. Jag vann tillslut damer elit på över 7 min.

Det var riktigt roligt att tävla igår, speciellt då jag hade en bra känsla i kroppen. Bockstensturen är en fin bana som egentligen är lättåkt men då det hade regnat en del så blev det mer tekniskt. All lera och den långa bansträckningen på 100km gjorde tävlingen utmanande. Jag var noga med att äta gels, bananer och dricka sportdryck så att jag skulle ha tillräckligt med energi.

Det känns skönt att min form är i uppgång då det bara är två veckor kvar till mitt stora mål.

Cykelvasan 2018

Publicerat: 12 augusti, 2018 i Uncategorized

Cykelvasan gick tyvärr inte som jag hade önskat.

Jag hängde med bra i startbacken men var sen inte tillräckligt stark för att hänga med täten. Benen svarade inte och jag fick inte upp pulsen. Det var inte alls kul att tävla och jag var nästan på väg att bryta. Påminde mig själv att jag inte är en person som bryter och ger upp. Fortsatte därmed att jaga. Blev tillslut spurt om en 11:e plats som slutade med att jag blev indragen i en krasch. Jag kom undan med skrapsår och en lätt stukad fot.

Efter att ha slickat såren så har jag analyserat varför kroppen inte reagerade som jag ville. Förra helgen var tuff och slitsam med två långlopp i rad. När man tävlar långlopp så förbränns mycket energi och det är då viktigt att äta. Jag åt troligtvis för lite. Dessutom borde jag ha vilat helt två dagar efter den hårda helgen. Jag körde tung styrketräning och intervaller.

Nu lär jag mig av mina misstag och blickar framåt samtidigt som jag minns min senaste seger för tre veckor sedan. Då fick jag äran att köra med långloppscupens kamera på Engelbrektsturen. Filmen finns att se här!

Förra helgen var en intensiv tävlingshelg för mig. På lördagen var det svenska mästerskapet i långlopp och på söndagen var det Finnmarksturen.

För att komma förberedd till SM så åkte vi ner till Motala redan på torsdagen. Vi bodde på ett vandrarhem med utsikt över Vättern och hade bara 1km till start.

Eftersom vi hade nära till start så räckte det att gå upp två timmar innan, vilket var skönt för mig som inte är en morgonmänniska.

På starten så sprakade det nästan i luften av all nervositet från cyklisterna. När äntligen startskottet gick så försvann nervositeten för mig och all fokus handlade då om att positionera mig rätt och prestera maximalt.

Jag hade tyvärr inte världens bästa känsla i kroppen. När Jennie Stenerhag och Sandra Salinger ökade hastigheten på bergspriset efter ca 9 km så orkade jag inte hänga med. Jag blev därmed tvungen att jaga dem på grusvägarna i motvinden. Efter några kilometer var jag äntligen ikapp. Dock började då även H40 och H50 komma ikapp oss, vilket gjorde att farten blev ryckig.

Vid ett öppet parti med mycket sidovind så lyckades Jennie och Sandra ta en av herrarnas rulle och jag kom på efterkälken. Jag fick slita rejält och tappade mycket på dem. Tillslut lyckades jag hänga med några killar som kom om mig och efter en del jagande så var jag åter ikapp de två tjejerna framför mig. Vid det här laget var jag väldigt sliten. Jag var som en jojo. Efter att ha tappat och jagat ikapp några gånger så blev det för mycket och all min energi var slut.

Jag kom tillslut i mål på en tredjeplats. Var först väldigt besviken då jag ville mer. Men då det här är mitt första år efter comeback så är en tredje plats på ett SM helt okej.

I söndags cyklade jag som sagt Finnmarksturen som var den sjunde deltävlingen i långloppscupen. Jag var revanschsugen och jag kände mig piggare än dagen innan.

Dessvärre hade jag enormt otur.
Fick en bakhjulspunktering där mina luftpatroner inte kunde täta hålet. 😡Blev då tvungen att sätta in en slang men det blev problematisk när mina patroner var slut och att jag dessutom saknade en däckavtagare. 😦

Jag vet inte hur länge jag stod och ropade efter dessa saker men tillslut fick jag äntligen hjälp av snälla Christoffer som ändå tänkte bryta 😇 men då var jag alldeles för långt efter.
Tog då tävlingen som en bra träning inför cykelvasan. Jag kom tillslut i mål på en femte plats.

Imorgon är som de flesta vet Cykelvasan. Det är för mig ett av säsongens stora mål då det är Sveriges största mtb-tävling. I år är det ett stort och starkt startfält, vilket gör det extra prestigefullt. Det var några år sedan jag senast cyklade denna tävling så för mig blir det första gången med egen damstart. Jag är nyfiken på hur det kommer att bli men tror att det kommer gå snabbt redan i startbacken.

Det var några år sedan jag passerade mållinjen först i Mora. Hoppas att det snart är dags igen!

Vinst på Engelbrektsturen

Publicerat: 22 juli, 2018 i Uncategorized

Idag var det Engelbretsturen och därmed sjätte deltävlingen i Långsloppscupen.

Det var bara 25° C idag, så det var riktigt svalkande för omväxlingens skull 😉

Idag fick jag äran att ha Långsloppscupens kamera på styret, vilket kändes roligt och extra motiverande. Jag antar att filmen senare kommer upp på långloppscupens hemsida.

Jag värmde bara upp i 10 min, kändes att jag inte behövde mer än så då farten från start brukar vara lägre när vi har egen damstart.

Vi gick ut i ett behagligt tempo och när p15-16 gick upp och ökade farten så tog jag och Hanna Bergman genast deras rygg. Uppför den första backen så tappade de andra tjejerna på oss.

Jag kände mig stark från start och tyckte att jag kunde cykla lätt och kontrollerat. Jag hade koll på Hanna och försökte jämt vara före henne in på stigarna. Jag gjorde även flera ryck för att eventuellt få en lucka ner till henne samt så att hon skulle få slita mera.

Vid 35 km så svängde p 15-16 av då de bara cyklade 40 km medan vi skulle cykla 69km.

Vi kom ganska snabbt ikapp många män som startade före oss. Jag var lite rädd att de skulle vara i vägen men när jag skrek att Damer elit kommer på vänster sida så var de flesta snälla och flytta på sig.

Vid ca 47km var det ett bergspris, jag drog uppför backen och drog även igång spurten. Jag både hörde och såg Hanna på min högra sida när hon försökte cykla om mig. Då tryckte jag på lite mer watt i pedalerna och tog hem det priset.

De resterande kilometerna till mål fortsatte på liknande sätt. Vi turades om att dra och jag fortsatte med mina impulser. Vid den långa grusvägen de sista 5 km så fick vi draghjälp.

När vi kom till kyrkan inne i Norberg, saktade grabbarna ner så att Hanna och jag kunde avgöra spurten själva.

Jag låg före Hanna in på den nästsista kurvan innan mål och då började jag att spurta. Först spurtade jag till den sista kurvan så att jag var först där och sedan spurtade jag hela vägen till Mål. Jag vann!!! 😀

Det kändes skönt att få revansch på Hanna, speciellt i en spurt. Jag har de två senaste veckorna bla tränat på spurter, vilket upperbarligen har gett resultat. Jag har även gjort backintervaller på mellan 7-11 min, vilket gjorde att backarna idag var psykiskt lätta.

Det var roligt att tävla idag. Jag hörde många hejarop längs med banan och många av männen som vi cyklade om hejade på mig, vilket gav mig energi. Tack för det!

Nästa tävling blir SM i Motala om två veckor.