Cykelvasan 2018

Publicerat: 12 augusti, 2018 i Uncategorized

Cykelvasan gick tyvärr inte som jag hade önskat.

Jag hängde med bra i startbacken men var sen inte tillräckligt stark för att hänga med täten. Benen svarade inte och jag fick inte upp pulsen. Det var inte alls kul att tävla och jag var nästan på väg att bryta. Påminde mig själv att jag inte är en person som bryter och ger upp. Fortsatte därmed att jaga. Blev tillslut spurt om en 11:e plats som slutade med att jag blev indragen i en krasch. Jag kom undan med skrapsår och en lätt stukad fot.

Efter att ha slickat såren så har jag analyserat varför kroppen inte reagerade som jag ville. Förra helgen var tuff och slitsam med två långlopp i rad. När man tävlar långlopp så förbränns mycket energi och det är då viktigt att äta. Jag åt troligtvis för lite. Dessutom borde jag ha vilat helt två dagar efter den hårda helgen. Jag körde tung styrketräning och intervaller.

Nu lär jag mig av mina misstag och blickar framåt samtidigt som jag minns min senaste seger för tre veckor sedan. Då fick jag äran att köra med långloppscupens kamera på Engelbrektsturen. Filmen finns att se här!

Förra helgen var en intensiv tävlingshelg för mig. På lördagen var det svenska mästerskapet i långlopp och på söndagen var det Finnmarksturen.

För att komma förberedd till SM så åkte vi ner till Motala redan på torsdagen. Vi bodde på ett vandrarhem med utsikt över Vättern och hade bara 1km till start.

Eftersom vi hade nära till start så räckte det att gå upp två timmar innan, vilket var skönt för mig som inte är en morgonmänniska.

På starten så sprakade det nästan i luften av all nervositet från cyklisterna. När äntligen startskottet gick så försvann nervositeten för mig och all fokus handlade då om att positionera mig rätt och prestera maximalt.

Jag hade tyvärr inte världens bästa känsla i kroppen. När Jennie Stenerhag och Sandra Salinger ökade hastigheten på bergspriset efter ca 9 km så orkade jag inte hänga med. Jag blev därmed tvungen att jaga dem på grusvägarna i motvinden. Efter några kilometer var jag äntligen ikapp. Dock började då även H40 och H50 komma ikapp oss, vilket gjorde att farten blev ryckig.

Vid ett öppet parti med mycket sidovind så lyckades Jennie och Sandra ta en av herrarnas rulle och jag kom på efterkälken. Jag fick slita rejält och tappade mycket på dem. Tillslut lyckades jag hänga med några killar som kom om mig och efter en del jagande så var jag åter ikapp de två tjejerna framför mig. Vid det här laget var jag väldigt sliten. Jag var som en jojo. Efter att ha tappat och jagat ikapp några gånger så blev det för mycket och all min energi var slut.

Jag kom tillslut i mål på en tredjeplats. Var först väldigt besviken då jag ville mer. Men då det här är mitt första år efter comeback så är en tredje plats på ett SM helt okej.

I söndags cyklade jag som sagt Finnmarksturen som var den sjunde deltävlingen i långloppscupen. Jag var revanschsugen och jag kände mig piggare än dagen innan.

Dessvärre hade jag enormt otur.
Fick en bakhjulspunktering där mina luftpatroner inte kunde täta hålet. 😡Blev då tvungen att sätta in en slang men det blev problematisk när mina patroner var slut och att jag dessutom saknade en däckavtagare. 😦

Jag vet inte hur länge jag stod och ropade efter dessa saker men tillslut fick jag äntligen hjälp av snälla Christoffer som ändå tänkte bryta 😇 men då var jag alldeles för långt efter.
Tog då tävlingen som en bra träning inför cykelvasan. Jag kom tillslut i mål på en femte plats.

Imorgon är som de flesta vet Cykelvasan. Det är för mig ett av säsongens stora mål då det är Sveriges största mtb-tävling. I år är det ett stort och starkt startfält, vilket gör det extra prestigefullt. Det var några år sedan jag senast cyklade denna tävling så för mig blir det första gången med egen damstart. Jag är nyfiken på hur det kommer att bli men tror att det kommer gå snabbt redan i startbacken.

Det var några år sedan jag passerade mållinjen först i Mora. Hoppas att det snart är dags igen!

Vinst på Engelbrektsturen

Publicerat: 22 juli, 2018 i Uncategorized

Idag var det Engelbretsturen och därmed sjätte deltävlingen i Långsloppscupen.

Det var bara 25° C idag, så det var riktigt svalkande för omväxlingens skull 😉

Idag fick jag äran att ha Långsloppscupens kamera på styret, vilket kändes roligt och extra motiverande. Jag antar att filmen senare kommer upp på långloppscupens hemsida.

Jag värmde bara upp i 10 min, kändes att jag inte behövde mer än så då farten från start brukar vara lägre när vi har egen damstart.

Vi gick ut i ett behagligt tempo och när p15-16 gick upp och ökade farten så tog jag och Hanna Bergman genast deras rygg. Uppför den första backen så tappade de andra tjejerna på oss.

Jag kände mig stark från start och tyckte att jag kunde cykla lätt och kontrollerat. Jag hade koll på Hanna och försökte jämt vara före henne in på stigarna. Jag gjorde även flera ryck för att eventuellt få en lucka ner till henne samt så att hon skulle få slita mera.

Vid 35 km så svängde p 15-16 av då de bara cyklade 40 km medan vi skulle cykla 69km.

Vi kom ganska snabbt ikapp många män som startade före oss. Jag var lite rädd att de skulle vara i vägen men när jag skrek att Damer elit kommer på vänster sida så var de flesta snälla och flytta på sig.

Vid ca 47km var det ett bergspris, jag drog uppför backen och drog även igång spurten. Jag både hörde och såg Hanna på min högra sida när hon försökte cykla om mig. Då tryckte jag på lite mer watt i pedalerna och tog hem det priset.

De resterande kilometerna till mål fortsatte på liknande sätt. Vi turades om att dra och jag fortsatte med mina impulser. Vid den långa grusvägen de sista 5 km så fick vi draghjälp.

När vi kom till kyrkan inne i Norberg, saktade grabbarna ner så att Hanna och jag kunde avgöra spurten själva.

Jag låg före Hanna in på den nästsista kurvan innan mål och då började jag att spurta. Först spurtade jag till den sista kurvan så att jag var först där och sedan spurtade jag hela vägen till Mål. Jag vann!!! 😀

Det kändes skönt att få revansch på Hanna, speciellt i en spurt. Jag har de två senaste veckorna bla tränat på spurter, vilket upperbarligen har gett resultat. Jag har även gjort backintervaller på mellan 7-11 min, vilket gjorde att backarna idag var psykiskt lätta.

Det var roligt att tävla idag. Jag hörde många hejarop längs med banan och många av männen som vi cyklade om hejade på mig, vilket gav mig energi. Tack för det!

Nästa tävling blir SM i Motala om två veckor.

Vinst och revansch

Publicerat: 1 juli, 2018 i Uncategorized

Sitter i baksätet påväg hem från Eksjö. Jag är trött och totalt slut men är ändå nöjd och glad.

Idag tävlade jag Ränneslättsturen. Jag kom med inställningen att idag är det viktigaste att ha kul och eventuell pallplats är bara en bonus.

För en gångs skull värmde jag upp i god tid, vilket faktiskt var skönt. Cyklade ett av det mest tekniska partiet på banan och gjorde sedan tre kortare fartökningar.

Vi i damer elit hade denna gång en startfålla efter herrar elit men startade samtidigt som dem. Jag tyckte det var ett bra upplägg men dock gick det sjukt snabbt de första kilometerna. Det var väldigt torrt på grusvägarna och det bildades ett tjockt dammoln av oss cyklister. Ibland såg jag inte ens en halv meter framför mig så stundtals var det läskigt att man skulle råka cykla in i någon annan. Jag klarade mig ändå helskinnad.

Jag försökte hänga med killarna men jag orkade inte. När Sandra Salinger cyklade om mig efter någon kilometer så hade jag inga krafter att följa henne. Jag kände mig svag och loj samtidigt som det blev mentalt jobbigt att bli omkörd av så många killar. Jag försökte upprepa min mantra att ”det här är roligt”. Tänkte även att banan är lång och allt är möjligt.

När jag kom in i det tekniska partiet (efter ca 38km) som jag tränade på under uppvärmningen, så var det riktigt roligt. Jag hade ett bra flow på stigarna och märkte att jag cyklade snabbt för jag började se flera killar framför mig som jag tidigare hade tappat på.

Jag började känna mig piggare för varje kilometer som jag åkte. Efter några kilometer var jag ikapp flera av killarna framför mig. Fick även höra att jag började närma mig Sandra, vilket var stärkande. Tillslut började jag även att se henne.

När det var en mil kvar till mål så var jag och några grabbar ikapp Sandra. Min taktik var då att vara före henne på stigarna då jag kände mig stark där. När det var ca 4km till mål så gick jag upp och drog. Jag fick med mig två killar men ingen Sandra. De sista kilometerna pressade jag allt vad jag kunde till mål. Passerade mållinjen drygt en min före Sandra och åtta min före Maria Karlsson som kom på en tredje plats.

Det kändes som en revansch idag. De snaste veckorna har jag haft en mental svacka pga stress och inte orkat göra så mycket mer än att sova. Därför var det skönt att jag aldrig gav upp men det viktigaste idag var att jag gjorde mitt bästa och hade roligt (åtminstone sista halvan av banan).

Tävlingskalender

Publicerat: 2 juni, 2018 i Uncategorized

Jag har fått önskemål att lägga ut vilka tävlingar jag ska cykla i år. Därför har jag nu gjort en till sida ”tävlingskalender 2018” på min hemsida.

Där kan ni se de tävlingar jag planerar att att ställa upp i. Som ni också kan se så har jag skrivit VM i xcm, dvs världsmästerskap i mtb långlopp. Jag satsar på att bli uttagen till VM men om jag blir det återstår att se.

Jag ska göra mitt bästa för att nå dit. Ett av kriterierna för att bli uttagen är att komma bland de fem bästa på en deltävling i UCI MTB MARATHON SERIES (xcm motsvarighet till världscup). Därför kommer jag 7:e Juli tävla Furusjø rundt som ingår i UCI MTB MARATHON SERIES.

Imorse kl 07.10 bestämde jag mig för att tävla Långa Lugnet. Jag hade inte längre feber eller ont i halsen men pulsen var dock lite högre än normalt. Jag tänkte att jag kunde iaf starta och om kroppen inte svarade som den borde så tänkte jag bryta.

Kl 9 var vi på plats i Falun, hämtade då nummerlappen och fixade med det sista på cykeln. Under uppvärmningen så märkte jag att hjärtslagen rusade lite så blev lite mer orolig inför starten.

Innan jag blev sjuk så hade jag som plan att cykla snabbt uppför startbacken ”mördarbacken” för att försöka få lucka. Nu när jag var osäker på kroppen så tänkte jag ta det lugnare och cykla kontrollerat.

Jag fick en bra start och låg som tvåa efter Linn Gustafsson. Jag hade koll på min puls att den inte var för hög och gjorde som planerat och höll igen. Väl uppe på toppen var vi ett samlat gäng på sju personer.

Det blev dock en chock för mina lungor som hade det kämpigt. Jag hostade titt som tätt och det blev inte bättre av det stora dammolnet som blev av oss cyklister på de torra grusvägarna.

Efter ca 12 km så small det till i mitt bakhjul. Jag kollade bak och ser att hjulet är helt tomt på luft så jag var tvungen att stanna. När jag sedan börjar titta på däcket så ser jag en stor spik sticka ut. Den rostiga spiken som var ca 1dm lång och 4 mm bred hade gjort ett stort jack i mitt däck. Jag började fundera på om det var ett tecken på att jag inte borde ha tävlat idag … Jag hade inget annat val än att sätta i en slang då hålet var så stort. det strulade lite när jag fixade hjulet men efter ca 10-12 min och alldeles sist i damklassen så kunde jag hoppa upp på min kära specialized Epic igen.

Jag bestämde mig ganska snabbt att fortsätta, för jag kunde inte låta en punktering hindra mig. Pulsen hade jag hela tiden koll på och den var inte onormalt hög. Efter ett tag började även min hosta att försvinna, vilket var skönt. Det var inte heller något dammoln som gjorde det svårare att andas.

Det var faktiskt rätt kul att ha tjejer framför mig att jaga ikapp. Alla var snälla och flyttade på sig så att jag kunde cykla om, även på stigarna. Jag var optimistiskt och hade hela tiden en tanke på att nå pallen. Vem vet, någon annan framför mig kanske också kunde råka ut för en punktering eller något annat.

Jag avancerade hela tiden och ut mot tredje och därmed sista loopen så fick jag höra att det bara var två min upp till tredje plats. Detta gjorde mig ännu mer taggad. Jag hade inte riktigt koll på vilka som låg i täten men kunde successivt använda uteslutningsmetoden. När jag cyklade om Linn Gustafsson ca 5 km kvar till mål så förstod jag att jag låg två och fick det även bekräftat av en från publiken. De sista kilometerna till mål var jätteroliga med alla byggda singeltracks och alla hejarop man fick längs med banan.

Jag är riktigt nöjd med min andra plats men fick dock inte den revenge jag ville på Hanna som återigen vann. Trea kom Linn.

Jag är glad att jag valde att ställa upp idag, eftersom andra platsen är viktig för den totala ställningen på långloppscupen. Dessutom hade tävlingen uci-status, så därmed gav andra platsen mig viktiga uci-poäng som kan vara bra att ha om jag ska cykla internationella tävlingar

Jag hade det kul på tävlingen idag om man bortser från punkteringen. Det var en rolig och kuperad bana i strålande solsken. Tack för all support och hejarop längs med banan! 😀 lärdom från idag; bli snabbare på att laga punktering! 😉 Annat som jag tog med mig från idag är att aldrig ge upp!

De närmsta dagarna ska jag ta det lugnt och vila upp mig och sen blir det mycket distansträning innan Lida loop om två helger.

Långa lugnet i farozonen

Publicerat: 25 maj, 2018 i Uncategorized

Usch jag avskyr att bli sjuk!!

Igår började jag få torrhetskänsla i halsen vilket jag ibland brukar få när jag är på gränsen att bli sjuk. Jag hoppades att känslan bara berodde på den höga värmen som råder men idag har jag känt mig febrig och haft grönt slem och snor. Har tagit allergitablett men det hjälpte inte så tyvärr är det något skit jag har fått i kroppen.

Känner mig lite bitter att jag har blivit krasslig då jag såg fram emot att tävla Långa Lugnet på söndag.

Men än finns hoppet kvar och jag håller jag alla tummar och tår att jag kommer att känna mig frisk som en nötkärna och kan tävla som planerat.

Andra plats på Pearl Izumi MTB

Publicerat: 20 maj, 2018 i Uncategorized

Nu har jag varit hemma ett tag och bearbetat att jag förlorade spurten på Pearl Izumi MTB i Uppsala.

Igår åkte jag till Uppsala och cyklade lite av banan. Jag hade fått höra att det fanns några ställen där det tidigare år har blivit flaskhalsar så ville checka dem och vara förberedd.

Fick sällskap av mamma och pappa när jag provåkte delar av banan.

Idag gick starten redan kl 9 så ingen sovmorgon blev det. Jag värmde upp med tre styckna längre impulser och rullade in i startfållan när det var åtta minuter kvar. Mamma var som vanligt irriterad på mig när jag är enligt henne sen till starten. Hon blir nervös att jag ska missa men jag tycker att hon borde vara van vid det här laget 😉 . Iaf gick det snabbt direkt från start trots att det skulle vara masterstart. Det var en farlig start då det var träd, staket och lyktstolpar ivägen. Tyvärr krashade en tjej in i ett träd och en annan i ett staket. (Jag hoppas det ändå gick bra för dem) Jag lyckades väja mig från båda men tappade mycket fart. Jag fick jaga för att komma ikapp Åsa Erlandsson och sen Hanna Bergman.

Tillslut låg jag som planerat först av oss tjejer när vi kom in i ”startbacken” innan den första ”flaskhalsen”. Hanna hade stenkoll på mig och låg precis bakom. Efter ett tag kom även Åsa ikapp.

Under det första av de två varven så låg jag oftast först, fick flera gånger små luckor men Hanna och Åsa turades om att ta ikapp dem. Längst bort på banan var det en slalombacke som vi skulle uppför och på toppen var även bergspriset. Jag kom först in i backen och lyckades köra ifrån mina konkurrenter och tog hem priset.

Jag fortsatte då att cykla snabbt, fick sällskap av två killar och luckan växte. Tyvärr tog Åsa och Hanna ikapp den också.

Under det andra varvet låg vi samlade in i slalombacken igen. Denna gång valde jag vänster sida vilket inte var ett smart drag då den var brantare och hade mer löst grus. Jag blev tvungen att gå av och springa. Hanna och Åsa fick då lucka som de försökte öka. Jag var dock stark och kunde ganska snabbt cykla ikapp dem.

Någon stans på slutet av alla singeltracks, innan den långa asfalltsrakan så tappade Åsa på oss. Segern stod då mellan Hanna och mig. Jag ville vara först in på den sista kurvan innan backspurten uppför slottsbacken. Jag lyckades med detta men Hanna var starkast i spurten och vann ca 2 s före mig.

Jag var ärligt talat väldigt bitter i några timmar på min andra plats. Jag är en tävlingsmänniska, jag tränar och tävlar för att vinna då jag älskar att vinna. Men andra plats är inte heller så dumt …

Nu blickar jag framåt till Långa Lugnet. Som ni kan ana så är jag riktigt revanschsugen.

Mina team mates kämpade på bra. Sebastian vurpade på det första varvet i ”startbacken” och skadade knät (fick sen sy två stygn) men lyckades ändå cykla in på en fin 21:a plats. Max var en god medmänniska och hjälpte till tjejerna som kraschade vid starten. Han tog sen tävlingen som en bra träning och cyklade om en efter en till mål. Peter cyklade också riktigt bra, trots trötta ben efter en hård träningsvecka.

Vinst på Ottarsloppet

Publicerat: 13 maj, 2018 i Uncategorized

Igår var det Billingeracet som är årets första deltävling på långloppscupen. Det är en av mina favorttävlingar då det är en roliga bana i det vackra landskapet med vitsippor och alla äppelträd som blommar.

I år blev det dock inget Billinge för min del då jag istället gick på min kompis bröllop.

Eftersom det inte blev någon tävling i helgen så valde jag att cykla Ottarsloppet i torsdags. Det var första gången som jag cyklade denna tävling så det var lite spännande att se hur banan skulle vara.

Det visade sig vara mycket singeltracks upp och ner på en ås. Det var torrt och därmed en lättåkt bana som man cyklade två varv på.

Jag hann inte värma upp så mycket innan start och eftersom vi hade gemensam start med herrarna så blev det en chockstart för min del. Efter 30 min så började jag dock komma igång och hamnade i en grupp som körde i lagom tempo. Jag kände mig ganska stark och vid varvningen fick jag veta att det var flera minuter bak till andra tjej. Tillslut efter 52km kom jag i mål 7 min före Louise Rundqvist som kom på en andra plats.

Idag har jag cyklat långdistans på lvg i 10 mil med det härliga gänget från café Le Mond. Det blev en fin runda runt omkring på Ekerö.

Glasblåsning

Publicerat: 8 maj, 2018 i Uncategorized

I söndags fick jag göra en häftig sak.

När jag tog min tandläkarexamen förra året så fick jag som present av mina systrar att göra glasblåsning. I söndags blev det äntligen dags för det.

Det var lite svettigt vid den 1100° C varma ugnen men det var riktigt läckert att designa och forma min alldeles egna vas.